En indian på Österlen…

Sport Artikeln publicerades

En indian smyger runt bland äppelträden i Kivik. ”Jag blev något av en idol för Ricky Bruch. Han ville att jag skulle bära den här dräkten”, säger styrkelyftaren Johnny Wahlqvist.

Det var när dödsboet efter diskusstjärnan Ricky Bruch auktionerades ut i helgen som Johnny Wahlqvist ropade in indiankläderna. 3 200 kronor fick han betala för dräkten som indianerna sydde upp till Ricky Bruch under OS i Mexiko 1968.

– Indianerna tog måtten på Ricky och sydde varje stygn för hand. Det tog dem mellan två och tre veckor att få den klar. Indianerna gav dräkten till Ricky, de såg honom som ”Den vite jätten”, säger Johnny Wahlqvist.

Fann varandra

De båda skånska kraftkarlarna med stort skägg och stora ord fann varandra utanför idrottens arenor. Johnny Wahlqvist hade Ricky Bruch som sin idol under många år – men sedan svängde det.

– Ricky blev imponerad av mina resultat. Fram-förallt över VM-guldet i Kanada och att jag under hela karriären har varit fri från dopning. Ricky tyckte att det var stort, han respekterade mig och förstod vidden av resultaten jag gjorde säger Johnny.

Även om indiandräkten numera är i Johnny Wahlqvists ägo är det inte första gången han bär den. Under friidrotts-EM i Göteborg 2006 anlitades han som livvakt av – Ricky Bruch.

”Livvakt”

– Ja, han ville ha mig som livvakt och tyckte jag skulle bära indiandräkten. Jag såg så skräckinjagande ut att Peter Jihde inte ens släppte in mig i TV-studion, säger Johnny med ett mullrande skratt.

Han trivs i jackan och hatten. Byxorna får han inte på sig.

– Jag har kraftigare ben än vad Ricky hade...

Han kommer inte att vara sparsam med tillfällena han bär de exotiska, kläderna. Johnny har redan bestämt sig för att bära indiandräkten under sitt framträdande i Shall we Dance, där han är en av de lokala gästdansarna.

– Jag har tränat lite grann och tagit några stapplande danssteg. Men det är inte grejen. Jag kommer att bjuda på en show som inte skådats tidigare, säger Johnny och vandrar vidare bland äppleträden i Kivik.

Uugh!