Annons

Från allvarligt sjuk till SM-medaljör: ”Slutat ta allting för givet”

I slutet av förra sommaren drabbades Peter Larsson av en mildare form av hjärnblödning. Knappt fem månader senare vann 64-åringen dubbla silver vid veteran-SM i bordtennis.
– Det som hände har lärt mig att inte ta allting för givet. Livet kan förändras på några sekunder. Jag hade tur och fick fortsätta leva och den där guldmedaljen ska jag nog tusan dra hem till Öja vad det lider, säger han.
Bordtennis • Publicerad 1 februari 2019 • Uppdaterad 2 februari 2019
Peter Larsson - Månadens veteran i januari.
Peter Larsson - Månadens veteran i januari.

Vi träffar Peter Larsson vid ett cafébord på tennisstadion i Ystad, där han arbetar som vaktmästare. Det trivs han med. Att vistas i idrottsmiljö och samtidigt få ”slänga käft” med gäster och kollegor passar honom perfekt.

Intervjun med Peter Larsson övergår snabbt i ett lättsamt umgänge, där våra roller suddas ut. Anekdoterna är många och skratten täta. Peter är känd för sin jargong, som kan vara lite retlig och ”kivig”, men allting sägs med värme i rösten och glimten i ögat.

Annons

– Det är väl sådan jag är som människa – att inte ta allting så gravallvarligt. Det går igen när jag idrottar. Ska jag trivas i en klubb är stämningen i träningsgruppen viktig. Finns det inte plats för skrattet kan det lika bra vara, säger han.

Peter Larsson är en av bordtennisens överlevare. Medan antalet klubbar och spelare har sjunkit dramatiskt över tid, så har Peter aldrig riktigt kunnat slita sig. Visserligen har han i perioder tagit uppehåll – ibland upp till två-tre år – men han har alltid gjort comeback. Antingen har suget kommit tillbaka eller så har någon klubbledare sökt upp honom. Spelare behövs alltid.

På ålderns höst är Peter kanske mer taggad än någonsin i pingishagen och nu är han är uppe och krigar på den yppersta nivån i sin åldersklass. I sommar fyller han 65 år men har inga planer på att gå i ”pingis-pension”.

Peter Larsson – tidernas första Månadens veteran i YA.
Peter Larsson – tidernas första Månadens veteran i YA.

– Så länge jag får vara frisk och hel så kör jag vidare. Idrotten ger mig gemenskap och bidrar med en rad hälsoeffekter. Jag har visserligen aldrig haft några problem att ta det lugnt i tillvaron, men när jag gick hemma i höst efter sjukdomen blev det rätt tradigt till slut. Nu är jag med i matchen igen, även om minnet har blivit lite sämre.

– Men det positiva med att minnet sviker är att jag ännu lättare glömmer förlustmatcherna, säger han med ett nytt skratt.

Det var för ett par veckor sedan som Peter Larsson tog dubbla silvermedaljer vid veteran-SM i Östersund. Han var seedad att gå till semifinal i 65-klassen och väl där ställdes där mot favoriten Göran Skogsberg. En spelare som han förlorade SM-finalen mot i 60-klassen för fem år sedan.

– Den matchen var nog en av de bästa jag har spelat som veteran. Han vann med 3-1 i set men det skilde inte mer än två bollar i något av seten. Det var till och med så att många andra spelare dröjde sig kvar i hallen för att följa vår match. Jag menar, det krävs rätt så bra spel om man ska få andra att stå kvar och titta, när lördagsgroggen väntar på hotellet, säger Peter och skrattar.

Men den här gången fick han sin revansch. Peter vann med 3-1 i set och var i SM-final. Där blev det en knapp förlust mot Sölve Pettersson, sedan det femte och avgörande setet slutat 8-11.

– I femte set kändes det långt ifrån omöjligt att vinna. Jag hade 5-4 när han fick en otagbar turboll. Men så är det i pingis. I semifinalen var det jag som hade turbollarna med mig. Jag får slå honom nästa gång i stället, gärna i en final.

Så SM-guldjakten fortsätter alltså även efter 65-års ålder?

Annons

– Ja, lite så är det. Men det kan vänta tills jag är 70 år också, jag har inte bråttom, bara jag får det där guldet...

Idrott i allmänhet och bordtennis i synnerhet är en stor del av Peter Larssons liv. Men det finns trots allt annat om är viktigare i tillvaron – som familj och hälsa. I slutet av sommaren höll det på att gå riktigt illa för Peter, när han drabbades av en så kallad TIA-attack. Det är en liten propp, som innebär att blodflödet till något av hjärnans kärl har stoppats eller hämmats. Vilket i sin tur orsakar en tillfällig syrebrist i hjärnan.

– Jag satt och skrev ett schema för våra praktikanter. Plötsligt började jag skriva på samma rad om och om igen och till slut gick det inte att läsa. Jag började må dåligt och tvingades köra hem.

– Räddningen blev att min lillasyster, som jobbar inom vården, just då var på besök. Hon såg direkt vad som hade hänt. Men det begrep förstås inte jag. När hon ville ringa efter ambulans sa jag bara att de säkert har bättre saker för sig än att köra mig...

Men systern gav sig inte. Hon körde själv in med Peter till akutavdelningen på Ystad lasarett och omedelbart sattes han under behandling.

– Det kändes som att det stod 17 läkare och sjuksköterskor runt mig. Om inte min lillasyster hade varit hos oss hade jag… ja, då hade jag kunnat vara ett vårdpaket idag, säger Peter och ser för en gång skull allvarlig ut.

Han gör en konstpaus. Och tar ny sats.

- Jag måste passa på att tacka all fantastisk personal som jobbar inom vården, jag blev otroligt väl omhändertagen. Det är änglar som finns där på sjukhuset.

Efter en och en halv månad gjorde Peter Larsson comeback i pingishagen. Och till sin förvåning hade han inte tappat mycket av sitt spel.

– Nä, det var ungefär som tidigare. Men det bästa var att jag nu hade ett alibi för att inte röra på fötterna. När tränaren sa åt mig få igång fotarbetet svarade jag bara att de där signalerna som hjärnan ska skicka ner till fötterna, att de liksom försvann när jag var sjuk...

Annons

Han har en lång karriär och har spelat i många klubbar. I somras gick han över till IF Ale från Kåseberga.

– Tidigare spelade jag för Sjöbo BTK. Det var bra på sitt sätt, men det fanns ingen tränare som eldade på. I Ale har vi Göran Hansson och han är väldigt seriös och lägger alltid upp olika övningar. ”Släpper du ner racketen en gång till mellan blockeringarna, så sparkar jag dig i röven”, säger han – och det är precis vad jag behöver höra. Då släpper man inte ner racketen...

Peter Larsson tar emot YA-priset som Månadens veteran i januari 2019.

Han är glad, stolt och lite rörd.

– Förhoppningsvis kan det här inspirera någon annan. Jag vet vad folk tänker: ”Kan den gamle stöten så kan väl jag”, säger Peter med ett sista skratt.

Jan OhlssonSkicka e-post
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons