”Jag är i nobelt sällskap”
– Tack så mycket. Jag har tittat på listan över tidigare vinnare och jag måste säga att jag hamnat i nobelt sällskap, säger Hampus Andersson, när YA-sporten träffar honom på ett kafé för att berätta att Ystads Idrottsjournalisters Klubb utsett honom till Årets handbollstalang.
Någon särskild pristagare som du ser som en stor förebild?
– Allihop nästan. Jag menar, man ser Oscar Carlén och försöker skjuta som han skjuter, Niclas Ekberg och försöker knorra som han knorrar och Fredrik Petersen och försöker flippa som han flippar. Jag är i princip uppväxt i ÖP-hallen och har sett alla de här spelarna utvecklas. Tittar man på listan så är det en stor del av dagens A-landslag som finns där, så att få priset känns som ett kvitto på att man är på rätt väg i karriären, säger 19-åringen från Ystad.
Hampus Andersson är en välväxt yngling; stark, snabb, spänstig och relativt stor för att vara kantspelare. Men bakom den fysiska fasaden finns ett förflutet som Hampus själv beskriver som ett inferno.
– Förra säsongen var helvetisk. Först tappade jag tio kilo och blev diagnosticerad med diabetes (Hampus visar sin mage där han har en insulinpump kopplad rakt in i kroppen). Sen bröt jag foten och var borta i typ sex veckor. När jag kom tillbaka och det gick som bäst bröt jag armen i JSM-slutspelet. Så jag tänker att jag bör ha en del karma på min sida den här säsongen, säger Hampus och skrattar.
Precis som Ystads IF:s Jim Gottfridsson är Hampus Andersson uttagen i Jan ”Proppen” Karlssons U20-landslag, som i början av januari VM-kvalar i Bulgarien. Landslaget är ett av de mål som Andersson har tydligt uppsatt framför sig.
– Absolut. Jag ser killar som bara är några år äldre än mig som ska debutera i A-landslaget nästa år, och då tänker jag att jag också vill vara där snart. Jag vill bli den bäste handbollsspelare som jag över huvud taget kan bli, säger han.
YA-sporten frågar om Hampus har något favoritskott och härpå följer ett resonemang som är bortåt tio minuter långt och på tok för teoretiskt för att kokas ner till den här artikeln.
Hur som helst är det tydligt att Hampus Andersson brinner för handbollen och att han är beredd att göra allt han kan för att bli bäst. Utöver träningarna med IFK Ystad kör han styrketräning varje dag på Ystad Rehab och den lilla fritid som blir över får bli kvalitetstid med flickvännen och kompisar.
Känner du inte att du får åsidosätta roliga saker för handbollens skull?
– Verkligen inte. För mig ÄR handbollen ”de roliga sakerna”. Det är det bästa jag vet och har alltid varit det.
Finns det något du måste bli bättre på då?
– Ja, jag är långt ifrån någon fullärd handbollsspelare. Jag lever och tränar efter Michael Jordans motto: ”Jag ska göra mina svagheter till mina styrkor”.
Så småningom hoppas Andersson på ett proffsliv i någon av de stora ligorna. Hans kontrakt med IFK Ystad går ut efter nuvarande säsong och han erkänner att det finns elitserieklubbar som drar i honom.
– Ja, det finns intresse, men jag har sagt att jag tar ställning till det efter säsongen. Det enda jag kan säga nu är att jag vill vara på ett ställe där jag känner att jag utvecklas mest och bäst.
