Johnny Wahlqvist – mer än bara spexare

För bakom det bullrande skrattet och alla häpnadsväckande händelser finns också en extremt målmedveten idrottsman, en tänkare som vigt sitt liv åt att lyfta vikter och en njutare som just nu vilar på två mjuka moln.

Det ena: Han har funnit kärleken i Vita, lyftare i det ukrainska landslaget.

Det andra: Han är äntligen bäst i världen i bänkpress.

Bäst i världen!

- Att stå där överst på pallen i VM och bli hyllad var en väldigt stor grej för mig. Jag fick nypa mig i armen. Det var en dröm som hade gått i uppfyllelse, säger Johnny lugnt.

Det bullrande skrattetfinns alltid runt hörnet. Men när Johnny pratar om VM-guldet och, för all del, EM-guldet - som han också vann nyligen - är han allvarlig.

Lyckligt allvarlig.

- Jag vet inte om folk förstår vad det innebär att bli världsmästare. Och vad som krävs. Jag har offrat mitt liv åt detta. Det är på liv och död för mig. Mer seriöst kan det inte bli.

Johnny tar en klunk kokkaffe och lutar sig tillbaka på köksstolen. Det syns att han njuter av mästerskapsgulden. Och av kaffet. Och av att bara sitta hemma i tryggheten i det gamla gemytliga köket i villan i Gärsnäs. Han berättar att han har bott här i hela sitt liv och just därför ser han ingen anledning till att flytta därifrån.

Det var från denna villahan som tioåring begav sig till Simrishamn när han för första gången provade på styrketräning.

- Jag minns att jag fick frågan vad jag hade som mål med att börja träna. Jag sa att jag skulle bli världsmästare. Jag vet inte om det funnits någon tioåring som sagt att han ska bli världsmästare och sedan blivit det, säger Johnny.

Målmedvetenheten återkommergång på gång. Ibland glider samtalet in på stickspår där sanslösa upplevelser ger tydlighet åt bilden av spexaren Wahlqvist.

Men han har inte spexat sig fram till världsmästartiteln.

Han har strävat dit - envist och utstuderat - med omgivningens tvivel som bränsle.

- När jag kom med i landslaget och sa att jag skulle ta guld och sedan inte gjorde det fanns det folk som sa att jag bara snackar. Det gav bensin åt mig. Jag tänkte att jag ska visa dem. Och jag fick rätt till slut. Nu har rösterna tystnat. Undrar just varför...

Ett leende avslöjar en fortsättning:

- Jag är väldigt blygsam av mig. Det kan du skriva också.

Johnny bränner av sitt bullrande skratt. Sedan slevar han i sig en imponerande mängd glass från en tallrik. Det mesta hamnar i hans 163 kilo tunga kropp. Ett par droppar fastnar i skägget.

Johnny torkar bort dem och fortsätter prata om karriären.

- Jag är en analytisk och planerande person när det gäller tävling och träning. Jag har lagt om min kost och äter inte mycket pizza längre utan mer grönsaker och sådant. Jag har gått ner 15 kilo sedan förra året. Det har gett mig gynnsammare vinklar i bänkpressen. Jag har också kört ett tuffare träningsprogram, mer strikt.

Det finns många förklaringartill att den store mannen från lilla Gärsnäs till slut nådde sin VM-titel. Målmedvetenheten är redan nämnd. Drivkraften till att motbevisa tvivlarna likaså. Precis som hängivenheten. Men sådana egenskaper skapar inte allena några världsmästare.

Det behövs ett snäpp till.

- Jag är fascinerad av att göra det omöjliga möjligt. Jag vill testa hur mycket man kan tänja på gränserna. Hur mycket man kan tåla innan armen ramlar av. Idrott i den yppersta världseliten handlar om ytterligheter. Det är så nära sjukligt man kan komma, säger Johnny.

Om det är värt det eller inte finns det olika svar på. För Johnny är svaret givet.

- Hela livet har gått ut på att träna och vinna titlar. Jag har varit gift med en skivstång sedan jag var tio år. Är det straffbart förresten?

Skrattet ekar i köket. Johnny samlar sig, men mungiporna pekar fortfarande uppåt när samtalet leder in på ukrainskan Vita - hans nya kärlek.

- Det är trevligt och spännande och någon gång ska man ju hitta kärleken också. Hon är speciell och vi trivs ihop. Och hon är en duktig lyftare också.

Johnny förklarar att han och Vitaännu inte är ett par, men att han har gett henne in inbjudan till hemmet i Gärsnäs.

- Och jag har visat att jag tycker om henne och hon har förstått det. Ett litet problem är i och för sig att hon inte kan engelska, men man kommer långt med kroppsspråk. Hon ville förresten att jag skulle lära mig ryska och då sa jag bara "njet" och "da" så var första kursen avklarad...

Om Johnny och Vita har vissa problem med att förstå varandra tycks det vara flera gånger värre när det gäller förståelsen mellan Johnny och det svenska styrkelyftsförbundet. Efter EM-guldet i Slovakien nyligen festade Gärsnäslyftaren till det ordentligt på banketten vilket fick förbundsbasen Tony Ekblad att anklaga honom för att ha alkoholproblem. Wahlqvist svarade med att kalla Ekblad för pajas. Bråket mynnade ut i att båda parter polisanmälde varandra.

Inför VM i Kanada blevstämningen mellan Wahlqvist och förbundet än värre. Wahlqvist missade flyget och förbundet vägrade betala en ny flygbiljett. Med hjälp av sin nye manager, Kent Andersson, lyckades han ändå lösa biljett och ta sig till VM, där han sedan vann guld i bänkpress och silver totalt.

- Jag är glad över guldet, men det som har hänt har lagt sordin på stämningen.

Wahlqvist glider undanfrågan om han själv har gjort något fel i det som hänt. Han är kort och gott förbannad och vill, som han själv uttrycker det, att "rätt ska vara rätt".

Med tanke på konflikten är han inte säker på om han blir uttagen i landslaget framöver. Men han har sitt EM-guld och sitt VM-guld och nästa mål är inte beroende av något landslagsuppdrag. Nästa mål är världsrekord i bänkpress. Johnny tänker pressa upp 355 kilo nästa år.

- Jag vet att jag kommer sätta världsrekord nästa år. Jag har kapacitet för det. Jag kan inte säga något exakt datum, men min målsättning är att sätta världsrekord.

Sedan då? Om meritlistaninnehåller EM-guld, VM-guld och världsrekord - vad finns då kvar att sträva efter?

- Jag kan vinna fler VM-titlar, men jag kan också köra shower och tjäna pengar på det. Det gäller att ha gjort sig ett namn och det har jag gjort genom att vinna titlar.

Johnny fortsätter:

- Jag gillar att showa och jag är mig själv när jag gör det. Jag vill bjuda publiken på mig själv. Jag vill inte tävla inför en publik som sedan går därifrån och tänker att "det där var en förbannat tråkig jävel".

Nytt skratt. Köket vibrerar.

Man kan prata hur mycket allvar som helst med Johnny Wahlqvist. Han har inga problem med att lyfta fram sin tänkande sida, sin kärleksfulla sida och sina seriösa ambitioner.

Men stickspåren är många. Och de ger nästan alltid klara konturer till bilden vi vant oss vid:

Johnny Wahlqvist - spexaren och showmannen.