Livet och liret leker för Susanne Moberg

Sport Artikeln publicerades

Det är drygt fem år sedan Susanne Moberg lämnade Onslunda IF för spel i Kristianstads DFF men det är först nu som hon känner att hon hittat helt rätt i tillvaron, såväl privat som fotbollsmässigt.

– Tidigare kände jag att jag hade halva mitt liv i Onslunda och Tomelilla och halva här i Kristianstad men sedan jag flyttade hit fullt ut i våras känns det väldigt bra. Nu har jag hela min tillvaro här och trivs ypperligt. Som det känns nu skulle jag vilja bo här även efter det att fotbollskarriären tagit slut, säger Susanne.



Ni som är bekantamed den sydöstskånska damfotbollen minns säkert när Susanne Moberg som 14- och 15-åring sköt motståndarförsvaren sönder och samman med den ena målkavalkaden efter den andra. Det dröjde därför inte länge förrän hon kontaktades av allsvenska Malmö FF. Som 16-åring flyttade hon till Malmö för att påbörja sina gymnasiestudier där och träna med MFF.

Men ganska snart ledsnade Susanne och någon riktig övergång till MFF blev det aldrig. På våren 2003 flyttade hon hem igen och fortsatte gymnasiet i Ystad.

– Jag var lite för ung för att flytta hemifrån från lilla Onslunda till storstaden Malmö. Dessutom var det jättesvårt att komma till ett så bra lag som MFF och försöka göra sig gällande där.

När Susanne åter ställde sig till marknadens förfogande hörde både Sjöbo och Kristianstads DFF (eller Kristianstad/Wä som klubben fortfarande hette då) av sig och ville dra nytta av hennes tjänster.

– Pappa föreslog att jag skulle gå till Sjöbo men jag ville ta ett eget beslut och valde Kristianstad i stället.

Med facit i hand var det tur att Susanne inte följde pappas råd den gången utan att hon litade på sin egen magkänsla.

Framför allt fjorårssäsongen blev magisk. Efter att ha gått korsbandsskadad i åtta månader från oktober 2005 till maj 2006 kom Susanne igång med fotbollen igen och jobbade sig tillbaka till full kapacitet. 2007 gjorde hon sin hittills bästa säsong när KDFF gick obesegrat genom division 1 och tog steget upp i allsvenskan. Susannes 20 mål räckte dessutom till seger i seriens skytteliga.



Hon fortsatte på den inslagna vägen i den allsvenska premiären mot Djurgården genom att göra Kristianstads första mål i 2–1-segermatchen.

När halva serien är spelad har Susanne gjort fyra mål, en fullt godkänd siffra i de här sammanhangen. Nyligen har hon varit iväg på landslagsläger med U21/23-laget och ska, om hon mot förmodan inte petas ur truppen, spela en nordisk cup med nämnda lag nu i juli.

– Egentligen har jag kanske inte gjort en bättre säsong i år jämfört med i fjor men när man spelar i allsvenskan är det klart att uppmärksamheten är större och att man har fler ögon på sig.

Jo, avancemanget till allsvenskan har medfört ett större intresse från allmänheten. KDFF har ett publiksnitt på närmare 1 900 personer på hemmamatcherna och mot storlag som Malmö och Umeå IK har närmare 3 000 löst entré till Vilans idrottsplats.

– Vi har en väldigt bra liga i Sverige. Många av de motståndare man ställs mot håller världsklass. Det är otroligt givande att få spela i allsvenskan och därför är inte spel i A-landslaget något som jag ser som ett absolut måste för egen del. Skulle jag någon gång hamna där är det en ren bonus.



Men att Susannes livär så mycket mer än fotboll förstår man ganska snart när man sitter och pratar med henne. Även om hon älskar sin fotboll och satsar helhjärtat på den är hon medveten om att det kommer en dag då hon måste lägga skorna på hyllan.

– Jag kommer inte att hålla på i tio år till i alla fall. Det finns så mycket som man måste avstå när man spelar fotboll på den här nivån och det vill jag ha tid med i framtiden.

Nu till jul är Susanne klar med sin tre och ett halvt år långa lärarutbildning. Hon läser för att kunna undervisa i i årskurserna 1–7 i ämnena matte, no, idrott och svenska.

Men den utbildningen är egentligen bara en inkörsport till det yrkesval hon hoppas kunna göra i framtiden.

– I framtiden vill jag jobba med barn med speciella behov. Jag har en kusin som jobbat med särskolebarn och tack vare det har jag blivit intresserad av att göra samma sak. Det skulle vara en riktig utmaning för mig.



När fotbollskarriärenplacerats i det egna minnesarkivet hoppas Susanne också få tid att bara njuta av idrott från läktarplats, samt att bilda familj och bygga hus. Att resa till avlägsna länder i andra delar av världen är också något som lockar.

– Jag skulle gärna vilja resa runt i USA, Brasilien och Australien. Men nu efter säsongen är det meningen att jag och några till i laget ska resa till Thailand några veckor. Det ska bli skönt att slippa tänka på vad man äter och dricker ett tag, säger Susanne med ett leende.

Fast fram till dess duger Kristianstad hur bra som helst.

– Kristianstad är en lagom stor stad, med bra utbud av det mesta, trevliga människor och mycket folk i rörelse. Det är underbart att bara finnas till här och kunna sitta och fika med vänner och njuta av tillvaron, avslutar Susanne Moberg.