Medaljdrömmen i kras trots tapper svensk insats
Sverige inledde spel- och inställningsmässigt på ett mycket förtroendeingivande sätt. Men man fick inte den utdelning man kunde fått sett till lägena man skapade och hamnade i stället i underläge med 5–3. Stolpträffar, ribbträffar och Niclas Ekbergs missade kantlägen var faktorer som hamnade på minuskontot den perioden.
Strax efteråt kom Mattias Zachrisson in i stället för Ekberg och han fick en pangstart. Detta tillsammans med Andreas Palickas storspel i målet och ett i övrigt fortsatt bra Sverige fick vinden att vända. Sverige gjorde fyra raka mål och hamnade i förarsätet.
Man var även uppe en tremålsledning som mest, men mot slutet forcerade och slarvade man bort några anfall och Danmark kom i kapp till 13–13 strax före paus.
Andra halvlek började positivt för Sverige som återigen tog kommandot.
Men i jakten på att matchen skulle innehålla många mål (vid över 30 mål gjorda räckte det med vinst med två måls marginal i stället för tre för Sverige) innebar nästan uteslutande snabba anfall för blågult. Inte sällan var det ett framgångsrikt koncept, men alltför ofta blev det lite för stressigt och skotten togs vid fel lägen.
Utan den rätta svenska framgången framåt promenerade Danmark förbi och med en kvart kvar att spela var det hemmaledning med 23–20. I det läget tog Sverige timeout.
Efter den fortsatte svenskarna att strida för varje meter, för varje mål och för att hålla hoppet om en semifinalplats vid liv. Men mot ett allt starkare Danmark mäktade man inte med att vända tillbaka från underläget man hamnat i. Slutminuterna gick i rödvitt tecken och danskarna kunde fira med sina fans när slutsignalen så småningom ljöd.
Deppiga svenskar fick finna sig i att man inte klarat av den svåra uppgiften.
Detta trots att man långa stunder gjort sin bästa match i mästerskapet. Och att Jerry Tollbring varit briljant för första gången i detta VM.
Nej, i slutändan spelade det där ingen roll. Drömmen om VM-medalj var i kras.