Ohlsson: "En handbollsresa vi bara sett början på"

Sport Artikeln publicerades
Jan Ohlsson.
Foto:

YA:s sportchef Jan Ohlsson hyllar YIF:s damlag och tror på en ljus framtid.

Handbollen i Ystad är männens värld. Det är sen gammalt.

Elitlagen består av män, det är män i styrelserna, mest män i publiken och vi som skriver om handboll är män.

Men på årets vackraste dag flödade solen över damhandbollen.

Man kunde riktigt se hur vårsolens strålar trängde in genom arenans svarta plåtskal och lyste på svettiga tjejer i vita tröjor. På handbollshjältar, som hade svarat för en unik prestation i klubbens historia.

På ett sätt var det en befriande upplevelse att äntligen få se damhandbollen stå i centrum i den här staden. Traditionens makt inom idrotten är stor. I alltför många år har tjejernas roll inom Ystadshandbollen varit att passa upp pojkvänner eller söner som begåvats med tunga skott och snabba fötter. Det är de manliga spelarna som har väckt folkets beundran och fått ryggdunkningar på Östergatan. Tjejerna har svarat för markservicen eller möjligen kastat boll på en nivå som ingen har brytt sig om. De som har visat störst talang har snabbt försvunnit till någon annan klubb i Skåne.

Nu håller vi på att lära oss att en handbollshjälte i Ystad inte nödvändigtvis behöver heta Basti, Kim eller Lukas. Det går precis lika bra med Amanda, My och Erika.

Till hösten ställer YIF för första gången ett damlag på benen i division 1. Klubben har påbörjat en resa som vi inte har sett slutet på. Division 1 är en hygglig nivå, en bit på vägen, men ska man tolka allt som sades i arenan så är division 1 inte någon slutstation. Man vill mer än så.

För damhandbollen i YIF finns det ny mark att bryta. När toppen är etablerad är det lättare att bredden och ungdomsverksamheten följer efter.

En boll är satt i rullning. Nu är det bara för kommun och näringsliv att hänga på. Låt det få kosta en slant. Jämfört med vad det kostar på herrsidan får man ut mycket per satsad krona.

Mitt i segeryran måste vi skänka en tanke åt IK Pandora. Det är trots allt IK Pandora som har hållit fanan högt när det gäller damhandboll i den här staden. Pandora har faktiskt fostrat flera av de YIF-spelare som kommer att härja i division 1 till hösten.

För något år sedan försökte IK Pandora och YIF att hitta varandra och göra något gemensamt av damhandbollen i Ystad. Det gick sådär. Den korta romansen slutade med skilsmässa och med att Pandora lade ner sitt A-lag. Det kan jag tycka är trist, men det är mest av sentimentala skäl. Det råder ingen tvekan om att Ystads IF är bäst lämpad för att ta det här till nästa nivå. Man har varumärket, organisationen, nätverket.

Och en lång erfarenhet av att bedriva elitidrott.

I säsongens sista match mot Kalmar HK var det egentligen bara en sak som var intressant: Två poäng som skulle räcka till serieseger. Tyngda av stundens allvar fick YIF inte till någon insats av division 1-snitt, direkt, men det spelar mindre roll. Laget gjorde vad som förväntades, vann med 27-20, och nu finns det gott om tid till att utveckla organisationen och förstärka laget. Det kommer nämligen att behövas. Division 1 är något helt annat.

Säsongen är över för YIF:s damer och intresset vrids åter mot herrarna.

I går lärde vi oss inte bara att tjejer i vita tröjor är duktiga på att spela handboll.

Vi upptäckte även att YIF har ett antal guldhattar i sin rekvisita.

Bara så du vet, Kim Andersson.