Ohlsson: ”Idrottsrörelsen kan lära mycket av fallet Julle”
Såg ni samhällsprogrammet om Julle på TV4?
Om inte – gör det.
Kalla Fakta-avsnittet handlar om tioåriga Julle och Veberöds AIF, en klubb alldeles på gränsen till YA:s spridningsområde. Ämnet belyser ett samhälle i snabb förändring, där klubbar och människor i ledande ställning inte riktigt hinner med i utvecklingen.
Programmet blottar hur fel det kan bli när en klubb ställs inför ett dilemma som uppenbarligen aldrig har diskuterats i styrelserummet. Det är en sak att bestämma vem som ska bemanna klubbens julgransförsäljning utanför Coop och en helt annan att diskutera könsdysfori.
Ja, ni hör ju själva. Könsdysfori. Det vill säga att en person lider av att kroppen inte överensstämmer med den upplevda könsidentiteten.
Hur många klubbar har diskuterat det ämnet? Vilka klubbar har tydliga och vettiga direktiv som sätter människan i centrum?
Julle föddes till tjej och är döpt till Julia, men identifierar sig som kille. I början spelade Julle fotboll med pojkar och mixade lag är vanligt inom fotbollen, åtminstone upp i tioårsåldern. Så länge skiljer det många gånger mer i nivå inom gruppen än det gör mellan rena pojk- och flicklag.
Hur länge killar och tjejer tillåts spela med varandra varierar från klubb till klubb och från land till land. I Nederländerna är det 19-årsgräns och där har man gjort studier som visar att tjejer som inte spelar med killar under tidiga år halkar efter utvecklingsmässigt.
Praktiskt taget utan undantag har våra mest framstående kvinnliga fotbollsspelare lirat med killar i början av karriären. Sydöstra Skåne har fått fram flera landslagsspelare och Hilda Carlén spelade med pojkar i Öja FF, Lina Nilsson i IFK Ystad, Caroline Jönsson i Sövestads IF – för att bara nämna några av våra bästa spelare.
I Veberöds AIF spelade Julle bland killar fram tills styrelsen satte stopp. Julle var bara åtta år när han inte blev uttagen till en cup. Fotbollsdrömmen slogs i spillror. ”Jag blev jättesårad”, säger han i programmet.
Kort senare slutade Julle i klubben. Kärleken till fotboll fanns visserligen kvar, men lusten att spela i en klubb var borta. Det blev mest spel med lillbrorsan hemma i trädgården, innan till slut Lunds FF omfamnade Julle.
Veberöds AIF menar att man har haft svenska fotbollförbundet i ryggen och förbundet säger att det är upp till klubben att ta ett eget beslut. Men varken förbund eller klubb har kunnat leva upp till alla vackra ord om värdegrund och inkludering.
Hur vi ska förhålla oss till varandra styrs av normer och sociala koder, ja, i vissa fall till och med av lagar. Dessa normer är ständigt i rörelse – oftast i en positiv riktning. Hela Me too-rörelsen är ett exempel på hur en förlegad syn på könsroller är på väg att brytas ner. Synen på homosexualitet, för att ta ytterligare ett exempel, har förändrats enormt. För bara några decennier sedan betraktades en homosexuell person som en mentalt sjuk patient, som kunde behandlades med elchocker och terapi.
Dokumentären om Julle och fotboll handlar om något annat. Men programmet tar upp viktiga frågor, som behöver lyftas i alla idrottsmiljöer.
Jag säger inte att det är enkla diskussioner. Att en åttaåring mot sin vilja plockas bort från sitt lag är det lätt att ta avstånd från. Men vad ska gälla för en 15-åring som är född kille och som identifierar sig som tjej? Och hur gör man när en spelare inte vill dela duschrum med en annan spelare, som inte har samma biologiska kön?
Det finns inga självklara svar.
Men en sak vet vi.
Ju öppnare och mer tillåtande samhälle blir, desto fler ”Julle” kommer att dyka upp på våra idrottsplatser i framtiden.
Varenda en är en tillgång.
Det gäller bara för omgivningen att bli lite klokare
