Peter Lindgren: Peter Lindgren: Frågan om alkohol och idrott hör ihop är bara hyckleri

Jag skulle tro att detta är en enkel fråga för klubbledningar, ett vidgat alkoholtillstånd skulle enligt teorin dra mer publik till arenan, och framför allt tror man att det skulle hålla publiken i arenan under en längre tidsrymd, medförande en även i övrigt ökad konsumtion. Alla vet ju att man efter en öl får en obeveklig trängtan efter grillchips. Det är lagbundet.

Man tror att skulle bli mer drag i arenan helt enkelt och ökade intäkter, vilket är en högeligen eftersträvansvärd effekt för en klubbledning.

För en klubb som helhet torde frågan om alkoholens roll i en idrottsarena vara mer komplex, sett till etik, sett till klubbpolicys. Ystads kommun hänvisar i sitt avslag till sitt folkhälsopolitiska program, och skriver att:

"Ystad Arena är en skol- och idrottsanläggning” och 'Loungeområdet' är en del av Ystad Arenas kommunikationsytor i direkt anslutning till läktare och ett område där det vid matcher brukar vistas en del barn och unga."

Ska barn och unga, på en plats där ambitionen är att de ska känna sig trygga, ha roligt, leka, träna, titta på idoler och främja sin hälsa utsättas för vuxna människor som konsumerar alkohol? En dryck som i vissa fall totalt förändrar individen, gör den utåtagerande och våldsam, verbalt gränslös och som ur ett folkhälsoperspektiv direkt och indirekt dödar uppskattningsvis 4000-5000 människor i Sverige varje år? (Socialstyrelsens och folkhälsomyndighetens studie från 2009).

Jämför alkoholens årliga dödsoffer med exempelvis de olagliga drogernas (några hundra) trafikolyckornas (ytterligare några hundra) och självmordens (drygt tusen) så ter sig vårt omhuldande av alkoholen som en ganska konstig sak. Alkoholen är uppenbarligen vår dödligaste drog. Men den är också svenskens darling.

Samtidigt handlar allt om en balans och någonstans tycker jag att det viktigaste här är att man är konsekventa. Det serveras redan alkohol i VIP:en och folk där går sedan ut och tar plats på läktaren bland alla andra. Antingen ett totalförbud eller tvärtom, så tycker jag.

Men ett totalförbud blir i nästa led en märklig sak då det i andra idrottsliga och kulturella sammanhang i Ystad; som i bowlinghallen ett stenkast bort, som på Diggiloo-evenemanget på Sandskogens IP i sommar och som på Ystads teater, serveras alkohol utan de förbehåll som gäller i arenan. Vad är skillnaden mellan bowling och handboll? Varför får man dricka öl när man tittar på Mendez eller Tommy Nilsson på Sandskogens IP, eller ser en matinéföreställning på teatern, men inte när man tittar på YIF och IFK?

Handlar det om en förutfattad mening om sportsupportern som en individ med förkärlek för svineri?

Det här är en svår fråga eftersom den bottnar i ett multieggat hyckleri. Vi hycklar och hymlar om alkoholens överlägsenhet bland droger som samhällsskadlig faktor, vi hycklar och särskiljer vissa kulturkonsumenter som mer alkoholtåliga än andra och vi hycklar och ljuger om att unga i en del sammanhang kan utsättas riskfritt för alkohol, och i andra inte.

Hör alkohol ihop med idrott? Med tanke på alkoholens både förbrödrande och dödliga effekter går det inte att förenkla problematiken till en sådan enkel fråga. Det är risk att det blir hyckleri, vad man än säger.

Själv bottnar jag i insikten att vi inte kan emballera våra barn i bomull och låsa in dem i något slags vadderat Nordkorea. Bättre än att förbjuda allt till höger och vänster är att förklara för barnen vad som är bra och dåligt, vad som är ett bra alkoholbeteende jämfört med ett dåligt. Jag tror att det går att uppfostra också i alkoholens närhet.

Jag bottnar i Jim Gottfridssons kommentar på Facebook där frågan dryftas på YA:s sida:

"En grillad korv och en öl till en match smakar alltid gott.”