Sagolikt slut för Seifert

Sebastian Seifert är redo för Återkomsten.

I det flyttlass, som redan om några dagar rullar från Jylland över några broar och in i Ystads korsvirkesgränder, kommer ytterligare en guldmedalj att ligga. Sibbes femte ligaguld, hans nionde guld totalt om man räknar in cupsegrarna. En segerrikare svensk spelare har aldrig funnits i dansk klubbhandboll.

Inte undra på att Sebastian Seifert var lika rörd som lycklig när domaren blåste av den avgörande finalmatchen mellan FC Köpenhamn och Kolding på måndagskvällen.

Det tog närmare 40 minuter för Sibbe att komma till sans efter slutsignalen. Han kramades, fotograferades och hissades om vartannat. Avskedet från lagkamrater och fans var ofrånkomligt och planerat – men likväl smärtsamt.

Med champagnedränkt tröja och Hof i hårbottnen försökte han sätta ord på sina känslor.

– Det här är så jävla underbart. Jag har haft många fantastiska år i Kolding. Att få avsluta inför de härliga fansen på det här sättet... man saknar nästan ord.

Det krävdes en våldsam forcering och en lagmoral av högsta rang för att säkra titeln. En bit in i andra halvlek tycktes de fem svenskarna i FC Köpenhamn, anförda av Martin Boquist, ha kopplat grepp om både match och pokal. Hemmalaget ledde med 21–17 när allt fler guldhattar och kaxiga löpsedlar började dyka upp i publikhavet på FCK-sektionerna. Men Kolding gav sig inte. När Sebastian Seifert tog en snyting samtidigt som han gjorde 25–25 höll jublet från de flera hundra tillresta Koldingfansen nästan på att lyfta taket på den trånga plåtlådan till sporthall i Köpenhamns utkanter.

Efter Seiferts kvittering var det fördel Kolding resten av matchen. Segern skrevs till 27–31.

– Det har varit en turbulent säsong på många sätt. Vi har mer eller mindre varit uträknade. Folk har sagt att den moraliska finalen skulle ha spelats mellan Ålborg och FCK. Nu visade vi att det bara var skitsnack. Vi fick det sista ordet.

Hur kunde ni vända på 21–17?

– För fyra månader sedan hade vi inte gjort det. Då hade vi vikt ner oss och förlorat med tio–tolv bollar. Men vi har blivit bättre och bättre och nått vår formtopp exakt till slutspelet.

Sebastian Seiferts avskedsföreställning var på gott och ont. Två genombrottsmål och några målgivande passningar varvades med slarviga passningar och missade skott.

Men en dag som denna kan de individuella prestationerna kvitta. Här behövs inga analyser. Guldet talar för sig självt.

Nu ska Sebastian hem till Ystad och jaga fler titlar. Känslan att vinna vill han gärna att fler ska få uppleva.

I Danmark blev han mästare fem gånger.

Det är lika skönt.

Hvergang.