Krönika: Medaljhoppet ute för Sverige

Hur kunde det bli så här?

Fram till i gårhade Sverige blivit bättre och bättre i detta EM. Insatsen mot Tjeckien pumpade upp en förväntningsballong, men luften började pysa ut så fort matchen mot Tyskland kom igång. Försvarspoliserna Jernemyr och Karlsson såg lika vilsna och snurriga ut som Kling och Klang gjorde när de hade åkt karusell i den där gamla Pippifilmen.

Visst är det är märkigt, hur snabbt det kan gå? Hur effektivitet och självförtroende kan förvandlas till passivitet och handlingsförlamning på bara ett par dagar. Hur handbollsvärldens hetaste högersida – Kim Andersson och Niclas Ekberg – kan bli så beskedlig och ofarlig på två dygn. Hur alla returer, som tidigare norpades av svenskar, plötsligt kan hamna i glupska och klistriga motståndarhänder.

Även om det var bristen på försvarsspel före paus som satte Sverige i ett tufft läge fanns det möjlighet att jaga ikapp i den andra. Men spelarna var slutkörda. Trots att matchvinnartyper som Dalibor Doder och Fredrik Petersen satt på bänken med spring i benen och frustration i kroppen fick de aldrig chansen att komma in och testa tyskarnas fysik. Varför?

Kim Ekdahl du Rietz, briljant före paus, mattades ordentligt den sista kvarten och varken Jonas Larholm, Kim Andersson eller Henrik Lundström visade upp en nivå som motiverade ett non stop-spel. Efter matchen medgav Kim Ekdahl du Rietz: ”De sista 40 minuterna försökte jag bara stå på benen. Fysiken är inte vad den har varit”.

Så när vi klagar på försvarsspelare och högerkantsspelare kan inte förbundskaptenerna komma undan kritik. Ola Lindgren och Staffan Olsson gjorde en av sina sämsta landskamper från sidlinjen.

* * *

Den tungasvenska EM-kvällen fortsatte efter slutsignalen mot Tyskland. Fullpumpade med adrenalin och inspiration från en vild publik körde Makedonien slut på Tjeckien. En enda poäng får Sverige med sig in i mellanrundan. Det räcker inte. Något spel om medaljer blir det inte,

* * *

Det bästa i går var Ystadspolitikernas insats i arenafrågan. Äntligen ett beslut! Tänk om några av våra handbollsambassadörer kunde komma hem och avsluta sina karriärer i Ystads Arena. Kim Andersson och Fredrik Petersen i samma lag samma år som hallen invigs. Det vore något!