Sydöstra Skåne – en fantastisk talangfabrik

En av YA-sportens mest uppskattade och långlivade serier fyller fem år och 60 talanger.

* * *

Mellan mina möten med vattenkanonerna Elias Lindskog och Dinah Jönsson har YA-sporten träffat 58 duktiga ungdomar från sydöstra Skåne. Vi har ställt frågor och fått svar, vi har delat ut tröjor och pristavlor till 30 tjejer och 30 killar som representerat 21 olika idrotter. En del har haft sina föräldrar vid sin sida och generat tittat ner i golvet när vi ställt våra frågor. Andra har kaxigt berättat om sina framgångar och storslagna framtidsplaner.

De har varit stora, små, starka, snabba, smidiga.

Och exceptionellt talangfulla.

* * *

Inför lördagens Idrottsgala – Årets talang ska utses för femte gången – har vi tagit en titt i backspegeln. Hur gick det egentligen för alla dessa ungdomar som inte bara delade talangen utan även förenades i drömmen om ett liv i rampljuset?

Vad blev det av karriären och vilken riktning tog livet i övrigt?

När vi har gjort research av månadstalangerna har vi snubblat över en rad olika öden. De flesta är fortfarande aktiva, men inte alla. Det finns de som har packat ner prissamlingen i kartonger och lagt ner satsningen. Men de är inte speciellt många. Desto fler är försöker ta det svåra steget från junior till senior och kämpar med den börda som det kan vara att ha vunnit ”allt” som ungdom och sedan försöka leva upp till förväntningarna även som senior. Det kan vara rätt tufft.

Vissa har bytt klubb, någon har till och med bytt sport.

Oscar Carlén var vår allra första talangvinnare 2007.

Då var han en talangfull högernia i Ystads IF.

Nu är han en långtidsskadad stjärna i Hamburg.

Också det ett öde.

I dagens sportbilaga har vi ägnat elva sidor åt talanggranskning. Vi har inte bara följt upp idrottskarriären efter nomineringen utan även reflekterat.

På vilket sätt ska man förvalta sin talang? Hur mycket träning tål man som 13-åring? I vilken ålder är det lämpligt välja sport? Hur avgörande är det att ha engagerade föräldrar?

Det finns gott om åsikter, en hel del fallgropar, och svåra val att göra. Vi har pratat med föräldrar, förbund och forskare.

Glenn Östh, som är ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté, har sin uppfattning klar. Han rekommenderar Sveriges talanger att välja sport redan i tolvårsåldern. Han menar till och med att det är nödvändigt med tidig specialisering för att svensk idrott inte ska komma på efterkälken internationellt. ”Den forskning vi lyssnar till strävar mot medaljninvå på OS och säger att de som lyckats har valt sin idrott innan puberteten”, säger Östh.

Andra, som exempelvis gymnastikläraren Per-Ola Lindqvist i Tomelilla, menar att det är en fördel att vara ”bred” så länge som möjligt och att det till och med kan vara en fördel att syssla med mer än idrott långt upp i åldrarna.

Jag tror inte inte det finns någon väg som är rätt eller fel. Svaren ligger mer på individnivå. Specialisering på en idrott och en träningsdos på fem-sex pass i veckan kan vara rätt för vissa, men leda till mättnad och tristess för andra. Framförallt gäller det att lyssna på kroppens signaler, inte minst de som kommer i skallen.

Idrott måste vara kul.

Annars blir det sällan bra.