I grunden är den målad i blått, vår tombola, men naturens krafter har varit obarmhärtig mot den gamla lottsnurran. Regn och blåst har satt outplånliga spår. Färgen har falnat och på ett ställe täcks ett rostangrepp av en gammal Bingolottodekal. På det högra fästet saknas en låsmutter som ska hålla själva cylindertrumman på plats och för att stänga luckan krävs det en rejäl handpåläggning. Det gnisslar 50-tal när man vevar.
Tombolan må vara ful och klumpig och man kan tycka att den inte är tidsenlig; att den inte har i vårt samhälle att göra.
Och, visst, vår tombola är ingen app på mobilen direkt. Men den är funktionell och driven med handkraft.
Jag gillar den.
Tombolan har genom året försörjt åtskilliga idrottsklubbar. På gator och torg, på marknader och i snabbköpsskrymslen, har den vevats runt, runt. Människor med en liten speldjävul i sig – eller åtminstone ett stort föreningshjärta – har stannat till och halat upp portmonän. Flackat med blicken mellan lucköppningen och lappen med vinstnummer. Stuckit ner en förhoppningsfull näve i tunnan och famlat efter vinstlotter i ett mörker av ovisshet.
En del har vunnit ett kvarts kilo kaffe, någon en rögad ål. De flesta har lämnat tombolaståndet i ett dämpat tillstånd och med en slant mindre i fickan.
YA-sporten har lånat tombolan av farbror Gunnar, som är en av Ystads mesta lottförsäljare. Vi har tagit oss friheten att byta ut nitlotter mot enbart vinstlotter. Varje lokal fotbollsklubb från sydöstra Skåne har fått sitt klubbnamn nerskrivet på en lott som rullats ihop och förseglats.
Nu ska vi ta tombolan på turné. Vi ska kuska runt bland de lokala fotbollsklubbarna. Den klubb som tränaren drar som vinstlott i tombolan blir vårt nästa jobb.
Vi börjar med Rydsgårds AIF och fortsätter med Janstorps AIF.
Sedan vet vi inte.
Fru Fortuna är vår uppdragsgivare.
78% är glada
22% är likgiltiga