Sverige spelar i Samara på lördag

Fotboll ,

Hört talas om Samara?

Inte?

Ta reda på var det ligger – för där spelar svensk herrfotboll på lördag sin största och viktigaste match på den här sidan millennieskiftet.

Sparkapitalet fanns i Marcus Berg och i Emil Forsberg, de främsta offensiva verktygen i förbundskaptenen Janne Anderssons låda. Kollektivet klarade att vinna gruppen utan att någon av dem lyckades få ut det där allra sista av sina kunskaper.

Nu, när det gällde som mest, klev Forsberg fram.

Briljant i spelet med boll. Modig, ständigt benägen att utmana – och äntligen den matchvinnare alla vet att han kan vara.

För Berg fortsatte det i samma trista stil som i de tre gruppspelsmatcherna – men den här gjorde det inget. Han ville, han försökte, han gjorde det mesta rätt. Utom förstås det där som räknas, som betyder något, som kan får en match att väga över till svensk fördel.

Kylan och precisionen i finishen har han inte hittat i packningen till Ryssland.

Inte konstigt att han några gånger tittade upp mot de jättelika stålkonstruktionerna på S:t Petersburg-stadion och såg lidande och frågande ut. Varför jag? Varför inte? Därför att han gjorde så här, när han tre gånger serverades utmärkta möjligheter under åttondelsfinalens första 45 minuter:

Berg mötte direkt Ola Toivonens smarta skarv, men var alldeles för het, kom i obalans och skickade upp bollen på läktaren. Minuten senare (9:e) lyfte Albin Ekdal fram, Berg tryckte till omedelbart, men en schweizare täckte och returen slog Ekdal över.

Två goda möjligheter att sätta Sverige i förarsätet i jakten på en plats i kvartsfinalen mot antingen England eller Colombia i Samara på lördag. Men ingenting mot vad som kunde ha blivit tredje gången gillt för värmlänningen – landslagets främste avslutare i kvalet med åtta mål.

Sverige etablerade tryck, Ludwig Augustinsson fick in bollen till Berg som sökt sig till en position för avslut. Den tunga, hårda halvvolleyn med vänstern tog en studs, men Yann Sommer fick ut näven och styrde undan.

En högkaratig parad som räddade Schweiz från ett baklängesmål före pausen. Men det var inte över där. Trots ett påtagligt schweiziskt övertag i bollinnehav radade Sverige upp chanser. Den allra främsta fick Ekdal.

Mikael Lustig lyfte in mot bortre stolpen. Där stod Ekdal omarkerad – men bredsidade högt över i fritt läge.

Schweiz? Mycket bolltrillande och transporterande men inte ofarligt. När Steven Zuber spelade snett inåt gavs Blerim Dzemaili en utsökt möjlighet, men han var inte bättre än Berg eller Ekdal och sköt över.

Schweizarna tryckte på rejält efter pausen, radade upp hörnor, men den svenska vallen stod emot allt.

Och så kom det gyllene ögonblicket som fick vägarna att bära till industristaden Samara sydost om Moskva.

Victor Nilsson Lindelöf drev upp, spelade till Forsberg som släppte till Toivonen. Forsberg sökte sig inåt med kvicka fötter och sköt rappt. Skottet gick mitt mot Sommer, men mittbacken Manuel Akanji slängde ut benet och bollen förbi sin egen målvakt.

25 minuter att härda ut, försvara, inte släppa till något. Detta näst intill perfektion stöpta svenska "en-för-alla-alla-för-en"-kollektiv hyllas lite varstans av fotbollens storheter. Var och en vet exakt vad som ska göras.

Och gör det.

Gustav Svensson, som inte startat en tävlingsmatch, klev in för avstängde Sebastian Larsson och briljerade på mitten.

Ola Toivonen som knappt fått spela i Toulouse är i kvartsfinal i VM. Det är också Albin Ekdal, som inte spelat fyra raka matcher i Hamburg på den här sidan nyåret.

Martin Olsson och Emil Krafth kom in sista tio för att stärka defensiven. Krafth för Lustig, som fick sin andra varning och missar lördagens kvartsfinal.

Det höll.

På tilläggstid fälldes Olsson, Damir Skomina blåste straff, men kollade reprisen och ändrade sig till frispark.

Den slog Toivonen i muren – och så blåste Skomina. För första gången sedan 1994 är landslaget i kvartsfinal i ett VM.