Ulf – 44 år och blågul
- Det är en härlig känsla att få ta på sig Tre Kronor-dräkten. Nu siktar jag på att få vara med i Paralympics i Vancouver nästa år, säger Ulf.
Ulf var inte mer än i 20-årsåldern när det konstaterades att han drabbats av en elakartad tumör i sitt vänstra knä. Det enda alternativet för Ulfs del var att få benet amputerat.
Planerna på en egen idrottskarriär fick skrinläggas på ett synnerligen abrupt sätt.
Ulf har visserligen spelat en del fotboll i Branteviks handikapplag (numera FF Österlen) och kört en del folkrace men det var först när kälkhockeyn kom in i bilden som det började hända saker på det idrottsliga planet. - På grund av min sjukdom fick jag gå sjukskriven länge innan jag genom försäkringskassan kom i kontakt med FIFH (Föreningen idrott för handikappade) i Malmö och började jobba där med att åka runt och föreläsa på skolor. Så för två år sedan fick jag en förfrågan om jag ville börja spela i kälkhockeylaget i FIFH och på den vägen är det, berättar Ulf.
Ulf började spela som utespelare i ett och ett halvt år men idén om att ställa sig i målet föddes först i julas.
- Det är ju ont om målvakter i den här branschen så Jörgen (Lundgren, Sveriges assisterande förbundskapten och pappa till Rasmus Lundgren som också spelar i kälkhockeylandslaget) undrade om jag inte ville ställa mig i kassen i landslaget. Och jag har ju erfarenhet av att stå i mål i fotboll så det kändes inte helt fel, fortsätter Ulf.
Ulf fick en bra start på sin nya blågula karriär. Först ett läger i Estland och en turnering i Sollefteå och därefter till BVM-turneringen i Holland. Och där gick det som sagt så pass bra att det blev silver till slut och en plats i den avgörande kvalturneringen till Paralympics. Ulf höll nollan i två av matcherna.
- Men tyvärr var det mitt fel att vi förlorade finalen mot Estland. De vann med 1-0 på ett mål som jag borde tagit, ett skott från blålinjen. Men det var ändå inte värre än Salos miss i OS 2002, säger Ulf och skrattar. Huvudsaken var ändå att vi blev bland de två främsta och gick till kvalet.
Några nerver utanpå landslagströjan har Ulf ald-rig haft, kometkarriären till trots.
- Nej, någon nervositet har jag aldrig känt av. Jag är ganska lugn av mig.
Under själva säsongen åker Ulf och sonen Hampus in till Malmö tre gånger i veckan för att träna med FIFH. Nu inför det viktiga kvalet gäller det att ligga i under sommaren också.
- Jag och Rasmus ska träna ihop i sommar. Så han kommer att få skotträning och det ger mig en chans att bättra på reflexerna, avslutar Ulf Nilsson.
Kvalet till Paralympics spelas mellan Sverige, Estland och de två sämst placerade lagen i A-VM som avgörs senare i vår. De två främsta bland de fyra lagen kommer att få delta i Paralympics i Vancouver i mars 2010.
