"Var tydliga mot idrottsföräldrar"
Birgitta brinner för frågor som rör relationerna mellan föräldrar och idrottsklubbar. I Skåneidrottens regi håller hon kurser som riktar sig till ledare och styrelsemedlemmar i konsten att hantera idrottsföräldrar.
– Syftet är att ge klubbarna tips och stöd i hur relationerna med idrottsföräldrar kan se ut. Uppstår konflikter går det ut över verksamheten och det drabbar i slutändan barnen.
Att konflikter uppstår är dock oundvikligt. På Birgittas kurser träffas föreningsmänniskor från olika sporter och utbyter erfarenheter, samtidigt som de får vägledning och konkreta tips.
– Många klubbar hinner inte reflektera alls över de här frågorna. De försöker bara lösa problemen efter hand som de uppstår. Därför är det nyttigt att sitta ner och diskutera såna här saker i grupp.
Mycket av ansvaret på hur föräld-rarnas engagemang ska se ut ligger på klubben, enligt Birgitta.
– Ingen klubb kan förvänta sig att en förälder som kommer med sitt barn till en träning vet vad som förväntas av den. Det gäller för klubbarna att uppfostra föräldrarna. Att tydliggöra vilken policy som gäller i klubben och vilka förväntningar som finns.
Hur gör man det?
– På olika sätt. Tydlighet är viktigast av allt; att ha en rak kommunikation och att prata med varandra. Man kan ta fem–tio minuter före eller efter träningarna. Ett tydligt körschema till bortamatcherna och en lista över bemanningen i kiosken – den typen av dokument är ofta uppskattat. Det underlättar i planeringen. Många klubbar har också redan en föräldrapolicy.
– Sedan, fortsätter Birgitta, kan man sätta upp små anslag i klubblokalen. Det kan till exempel vara nyttigt att påminna om att det är barnidrott och inte elitserien som vi håller på med.
Men alla föräldrar har kanske inte möjlighet att leva upp till förväntningarna?
– Nej, livet ser förstås väldigt olika ut och det är viktigt att klubben har respekt för varje vuxens situation. Man kan vara ensamstående, utan bil, jobba kväll eller ha andra omständigheter som försvårar engagemanget. Det gäller att hitta en balansgång.
Hur upplever du svenska idrottsför-äldrar – om du får generalisera grovt?
– Som helt fantastiska! Hur många som helst går upp klockan sju på lördagsmorgonen för att tillbringa hela helgen på en idrottstävling med sina barn. De gör fantastiska insatser, verkligen.
Men...
– Ja, det finns de som blir lite för ambitiösa och som går över gränsen. Jag tror inte dessa föräldrar är medvetna om att de pressar sina barn utan de lever i tron att de gör det för barnens bästa. Varje sånt enskilt fall är naturligtvis ett för mycket.
