"Alla lärare och klasskamrater är trötta på dig" och "XX har snart bränt sina skepp". Med hjälp av en svart bok, där lärarna skrivit sina synpunkter, skulle en 10-årig pojke uppfostras till att sköta sig bättre i klassen. Det slutade med att han blev tvångsförflyttad till en annan skola men mamman tycker att ledningen borde agerat annorlunda.
En problemklass. Så beskriver både rektor och utbildningschefen fjärdeklassen i den skola där 10-åringen gick och som anmälts till skolinspektionen. Mamman, som med alla medel försökt samarbeta med skolan och hjälpa till att förbättra situationen, tycker att hennes son blivit illa behandlad och vill berätta om sina upplevelser.
– Det känns som om all skuld läggs på barnen och att lärarna håller varandra bakom ryggen.
YA har berättat om klassen tidigare. Skolan haft problem med den ända från första klass. I tvåan delade man upp gruppen för att sedan sätta ihop den året efter med en extra lärarresurs. För pojken som nu alltså bytt skola började inte problemen förrän i fyran.
– Min son var en av de tystare och blygare pojkarna fram tills i trean. När man bytte lärare i fyran började de riktiga problemen, säger hon.
Enligt mamman så skar det sig mellan den nye läraren och sonen direkt.
– Jag märkte att min son inte tyckte om sin nya lärare men han berättade inte så mycket mer för mig än att han sa att han var dum.
Det gjorde däremot en annan elev som tagit mycket illa vid sig efter att den 10-årige pojken handgripligen blivit utslängd ur matsalen.
– Hon hade kommit hem upprörd så hennes mamma ringde och berättade om händelsen för mig.
Trots det fysiska tilltaget gjorde mamman aldrig någon polisanmälan men hon kontaktade rektorn dagen efter.
– Jag gick upp till rektorn och sa att jag ville ha ett möte med läraren och att rektorn skulle vara med.
Mötet kom till stånd och man diskuterade händelsen i matsalen.
– Jag frågade läraren hur han kunde motivera sitt agerande och han sa att blivit provocerad. Men det kan väl hända att jag blir provocerad här hemma också, inte jag tar väl till våld för det?
Förutom händelsen i skolmatsalen förekom verbala kränkningar.
– "Du är inte normal", "vilken jävla planet kommer du ifrån" och "snorunge" är meningar som min son berättat att läraren sagt till honom i klassen. Och läraren sa rätt ut till mig att de var trötta på honom.
Hennes son har aldrig haft några problem med inlärning men har ibland ett hetsigt temperament och blir rastlös. Både skolkuratorn och Bup har träffat familjen men någon vidare utredning har inte behövts. Enligt mamman gav man beröm för att hon agerat helt riktigt. På den nya skolan har inga problem uppstått. Tvärtom.
– Tillsammans med skolan har vi ju försökt att lösa klassituationen. Man bestämde att vi föräldrar skulle närvara på lektionerna vid problem och vissa veckor befann jag mig i klassen flera gånger i veckan. Till slut kände jag mig nästan utbränd eftersom skolan ringde mig hem och på jobbet i tid och otid.
När en specialresurs kom till klassen ville hon att vi skulle mejla varandra varje kväll.
– Då kände jag bara att det blev för mycket. Jag hade varit på kvällsträffarna så fort jag kunde, suttit med i skolan, tagit emot samtal från olika lärare på kvällarna och läst ur den svarta boken. Att då även börja mejla kändes tungt.
I början tyckte hon att det var bra att lärarna skulle skriva om det som hände på skoltid men efter ett tag så stod det bara negativa saker i den svarta boken. Trots lärarna sagt att boken även skulle innehålla positiva saker.
– Jag sa till dem att de måste skriva bra saker också om det skulle fungera men att läsa upp för en tioåring att alla i skolan är trötta på honom kan inte vara rätt. Till min mamma sa han att han var tvungen att flytta för att alla tyckte illa om honom, då skär det verkligen i hjärtat.
Till slut tog hon ledigt två veckor för att vara med sonen på skolan men första lediga dagen fick hon beslutet om att skolbyte skulle ske veckan efter. Först var hon väldigt tveksam till att byta skola eftersom hon var rädd att problemen inte skulle lösas och att sonen skulle få svårt med kompisar. Det visade sig bli tvärt-om.
– Det känns jätteskönt.
Mamman är inte ute efter att förstöra för någon men vill ändå berätta sin version av skeendet.
– Jag vill ha lite upprättelse för jag tror inte att min son kan ha all skuld till situationen. Skolan sa att man skulle följa upp skolbytet men än i dag har jag inte fått ett enda samtal.