Med siktet inställt på 105

Hon är glad som en lärka och mycket förväntansfull. I förrgår bakade hon själv 60 bullar. Hon misstänker nämligen att huset kommer att invaderas av släkt och vänner, och så prästen förstås, som vill gratulera.

– Solvi och Gun-Inger, mina två töser har gjort smörgåstårtor och jag vet att de tagit till ordentligt så det ska räcka.

Solvi som släktforskar har gjort ett häfte med bilder och historik om jubilarens hela liv. En fantastisk present.

– Och när jag höll på med det arbetet hittade jag en släkting långt tillbaka i tiden som blev 104 år, säger hon.

– Det rekordet ska jag slå, säger Syster Gustafsson. Jag är pigg och frisk och klarar mig själv med hjälp av Gun-Inger. Det enda jag inte gör är att dammsuga för att inte snubbla på slangen och bli liggandes.

Syster Gustafsson bor fortfarande kvar i den gård hon flyttade till när hon gifte sig med Gunnar 1934. Och hemmet är fyllt av minnen.
Bland annat vackra tavlor som Syster och även hennes pappa har broderat.

– Det blir inte så mycket sånt numera, jag virkar och syr lite grand. Jag har gjort så mycket i mitt liv så jag tar det lugnt nu. Som ung, efter konfirmationen, var jag ute och tjänte hos bönderna, och fick bland annat plocka panntoffler och det var slitigt att gå bockad hela dagarna.

Men så träffade Syster sin blivande man Gunnar Gustafsson i Skytteskogen i S:t Olof och när de gift sig flyttade de till Smedstorp och Gunnars föräldrahem. Ett litet ställe på tio tunnland.

– Det skötte vi tillsammans eftersom Gunnar också jobbade som murare. Vi hade fyra kor, en häst och grisar. En gång hade vi gäss också men de var så ilskna de flög på hästskjutsarna som åkte förbi så vi fick göra oss av med dem.

Syster Gustafsson var första kvinna i Smedstorp som tog körkort.

– Kapten jag körde upp för sa att frågorna klarade du inte så bra men du har väl en man som kan, berättar Syster. Gunnar hade inte ens körkort då eftersom han va så glad i att tömma glas. Han tog inte körkort förrän han var 50 år.

Förutom allt jobb i hemmet och lantbruket har Syster plockat frukt i Kivik och jobbat på ålderdomshemmet i Smedstorp.

– Numera läser jag Hemmets Veckotidning och tittar på tv. Jag älskar djurprogram, att se nyheterna och gamla filmer speciellt med den där lilla skiten... Nils Poppe. Jag kan också säga att mitt liv varit lyckligt så här långt, det finns inget jag ångrar. Och det som glatt mig mest under mitt liv var när vi fick elström.