Jenni Dahlgren

"Beach -10 är snart här"

Text: Jenni Dahlgren
Publicerad 12 mars 2010 16.25 Uppdaterad 28 juni 2010 3.57

Krönika.
Jag vet inte hur det är med er men jag har tänkt på några saker på sistone. Det handlar naturligtvis om de två v:na och då pratar jag inte om vodka och valium, David Lindleys recept för en lyckad flygresa, utan våren och vikten.
Jag låg nämligen nedbäddad och under den tiden visade sig slutligen vårsolen och jag började slaviskt följa tv-serien Biggest loser. En serie som är så fantastiskt vidrig som bara amerikanska tv-program kan vara.

Om någon missat detta geniala men ack så simpla program så handlar det om tjockisar som går igenom träningspasset från helvetet. Den som förlorar mest fett är den största förloraren och därmed vinnaren. Låter inte som ett program att göra vågen över men jag bara älskar det. För när deltagarna ställer sig på vågen efter första veckan har de gått ned sinnessjukt mycket. Här snackar vi inte ett eller möjligtvis tre kilon utan en viktnedgång som borde få hela skönhetsindustrin att gå i taket.

– Fjorton, femton och sexton kilo, grattis säger programledaren med sitt bländvita stomatol-leende.

Man gapar, hjärnan snurrar och man svimmar nästan. Hur är det ens möjligt? 16 kilo på en vecka!!! Och i slutet när det bara är några kvar hänger skinnet som på en Shar Pei-hund och de är förvandlade till oigenkännlighet för grannar och bekanta. Ding ding värld? Ledsen gamla favvotidning, men du ligger i lä.

De två v:na får en tyvärr också att inse att beach -10 snart är här. Lika underbart som fasansfullt. Ska detta vintervita späck klämmas ned i offentliga underkläder? Skulle inte tro det. Här kan man ju antingen lägga sig i hårdträning eller uteslutande spendera sommarmånaderna vid Vombsjön, där typ alla är lika flebbiga. Om det handlar om att alla ungdomar söker sig någon annanstans eller att det är barnfamiljernas tillhåll vete Gudarna men någon hippfaktorn är befriande låg.

Ett annat alternativ är att prova valfri diet. Förra året var halva min by på olika sorters bantningsprogram. Och framgång hade de oavsett det gällde ägg och baconkost eller svindyra specialprogram. Några kände man knappt igen heller och grannsämjan har knappt hämtat sig än.

Själv påstår jag alltid att jag bantar men lögnen börjar bli uppenbar. Här på redaktionen brukar jag och min kollega säga att nu är det slut på fikandet men sedan sitter vi ändå där och svullar ohämmat. Ibland får vi chokladkartonger och då blir vi förstås extra glada.

På Biggest loser påstår tränarna att det handlar om ett val, jag säger att man ska gilla läget. Under vintern behöver man sitt sälfett, så våren får gärna dröja lite till. En kaka till? Yes, kära kollega, because were worth it! Biggest loser visar ju dessutom att det är fullt möjligt att gå ned 16 kilo på en vecka och säger de det måste det ju vara sant. Annars har man ju alltid Vombsjön...

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu