De trivs bäst i öppna landskap

Det krulliga håret är slarvigt uppsatt i nacken. Hon ler och ser ut som en filmstjärna när hon hoppar ur sin jeep tätt följd av Lot, hennes medarbetare.

Åsa Ramberg är inte filmstjärna, hon är fårbonde och har tecknat ett skötselavtal med Christinehofs slott.

– Det innebär att fåren går här och betar och håller markerna kring slottet öppna, säger hon och avslöjar att hon tillsammans med sin sambo har cirka 400 tackor. Men just på den här delen har vi bara 100, tillägger hon.

Vi står på en kulle och har en fantastisk utsikt mot Andrarums kyrka. Fårskocken kan man bara ana. De har nämligen sökt sig till skuggan under träden som bildar allé fram till kyrkan flera hundra meter bort.

Lot känner på sig att något är i görningen. Han är på helspänn och väntar bara på ett tecken från matte.

– Han älskar sitt jobb, säger Åsa Ramberg. Jag börjar ofta dagen med att samla in fåren för att kolla så att de mår bra och inte är skadade. Och först av allt amlar vi in de får som går på bete närmast tursitstråken. Det vore hemskt om slottets besökare skulle behöva upptäcka att något av djuren ligger skadat eller är sjuk. Till min hjälp har jag då bland andra Lot, som är en obeskrivligt duktig vallhund.

Och det var egentligen intresset för vallhundar som fick Åsa Ramberg att bli fårbonde.

Hon har nu bott i Andrarums prästlöneboställe i sju år och tillsammans med sin sambo Bo Milton, hovslagare och lärare på Flyinge, byggt om och anpassat stället till fårgård.

– Det märkliga är att när vi åkte runt och letade efter en gård här i trakten så åkte vi förbi prästlönebostället. När min sambo såg stället sa han direkt "där vill jag bo" berättar Åsa Ramberg. Och en dag dök den upp på nätet och var till salu. Vi tittade närmare på den och såg potentialen. Så vi köpte den och flyttade ifrån vår hästgård i Vanstad.

Men det tar tid innan man kan bygga upp en verksamhet, med allt vad det innebär, och leva på sina får, så närheten till Christinehof fick Åsa Ramberg att söka jobb på slottet där hon servera kaffe och informerar gäster om vad som händer på slottet och i eko-parken.

Det ena har lett till det andra som slutade med att hon blev tillfrågad om hon var intresserad av att ha fåren gående på Christinehofs marker.

– När jag skrev under skötselavtalet fick jag nypa mig i armen för att fatta att det var verkligt. Den frihet jag känner när jag går här över markerna med mina hundar bland fåren är obeskrivlig.

Hon söker Lots ögon och kommenderar vänster. På bråkdelen av en sekund är han iväg. Matte tar upp en speciell visselpipa och blåser olika ljud som vägleder Lot.

Fåren är slöa men efter mycket springande fram och tillbaka får Lot fart på dem. Han springer från sida till sida för att driva dem mot matte. Hon ropar och visslar om vartannat och till slut står hela fårskocken framför oss. Lot är spänd. Han vill veta att han gjort ett bra jobb och tittar matte djupt i ögonen.

– Duktig, nu får du springa och ta ditt sopp i dammen. Det är hans belöning, säger Åsa Ramberg och faktiskt det bästa han vet. Det är en fantastisk hund, säger hon och följer honom med blicken. Men utan sitt arbete fåren, som han älskar, skulle han inte vara lika lycklig och trevlig. Den här rasen måste få jobba för att må bra.

Som fårbonde är Åsa Ramberg en del av det miljöarbete som Christinehof blivit så känt för.

– Bättre än så här blir det knappast, säger hon.