Det är mycket skålande på länsstyrelsen för tillfället, eller vad sägs om den
tredje officiella invigningen av ett naturreservat bara i år?
– Vi är inne i ett "swung" just nu och har bildat 8-10
reservat bara i Skåne i år, säger Maria Sandell, naturinformatör på
länsstyrelsen.
Normalt handlar det om 3-5 stycken men det handlar mest om en slump enligt
Maria Sandell.
Det var också viss trängsel på talarstenen för många ville förstås uttrycka
sin uppskattning.
– Livets mål är att leva i överenskommelse med naturen, citerade landshövding
Göran Tunhammar en grekisk filosof.
Han pratade även om det goda samarbetet mellan stat och kommun och var inte så
lite lyrisk över områdets naturvärden.
– Här finns inget skruvat torn eller gigantiskt mikroskop, men en helt
underbart vacker natur.
Skogsstyrelsens arbetslag kunde intyga att det krävts en hel del arbete bakom
invigningen.
– Vi har jobbat i cirka en månad med att märka ut leder, sätta stolpar och vi
tog bort gammal taggtråd, säger Andreas Andersén från Simrishamn.
Stoltheten över resultatet går inte att ta miste på.
– Det har blivit kanon, säger Roland Mattisson, från St Olof.
Thomas Leandersson, kommunfullmäktiges ordförande, skräder inte heller orden.
– Det här kommer att vara av stort värde för framtida generationer.
För att mäta besökarantalet har man satt upp en stegmätare. Besökarna kan
välja på en kortare eller längre tur, eller bara ströva runt på egen hand.
– Speciellt för området är de stora ekarna och växter som kattfot och
slåttergubbe, säger Maria Sandell.
Reservatet är beläget strax sydväst om Kronovalls slott i Tomelilla kommun i
det Österlenska backlandskapet på gränsen mellan ris- och skogsbygd. Det
omgivande landskapet är till stora delar ett typiskt godslandskap med stora
åkerfält, alléer och ädellövskog med stort inslag av gamla grova träd.
Området har en lång tradition som naturlig fodermark (slåtter- eller
betesmark) vilket avspeglar sig i fältskiktet som domineras av en artrik
flora med arter som t ex granspira, jungfrulin, kattfot, slåttergubbe,
svinrot, ljung, blåsuga och ängsnycklar.
Marken måste betas för att behålla sin karaktär.
80% är glada
0% är likgiltiga