Bröderna Grimms sagor är egentligen ganska råa, ändå har de fångat en hel värld. Lena Xen har valt att berätta sagorna genom dockteater, en form som användes redan flera hundra år före Kristi födelse.
Och den 29 maj och den 5 juni klockan 14 ska Lena Xen uppföra Hans och Greta för första gången. Och föreställningen visas i salen på Lenas vandrarhem Gladan & Vråken en bit från Brösarp.
Lena har byggt sin dockteater själv, gjort scenografin, rekvisitan och dockorna.
– De är gjorda i papiermaché, säger Lena som gjort en uppfinning gällande spelteknik som hon ska använda i Hans & Greta. Jag har tillverkat speciella ställningar till dockorna. De kan skjutas runt på scenen framför ridån medan jag sitter osynlig bakom och dirigerar mina dockor med hjälp av en glaskula, magnetpinnar och spiraler. Dockorna rör sig alltså mycket naturtroget och utan marionettrådar.
– Tyvärr ligger dockteater långt ner på barnkulturlistan, säger Lena. Det är så synd eftersom dockteatern är så speciell och rolig.
Till Hans och Greta har hon gjort sju olika kulisser, hon ljussätter föreställningen med hallogenlampor som har olika ljusfilter.
– En del av dem har jag gjort av pannlampor, säger hon och trycker på en knapp på sin soundmaskin så att jag får höra häxans hemska skriii. Det här låter trevligare, säger hon sen och trycker på nästa knapp som ger ett uggle- och skogsljud. Jag använder till största del gammalt material när jag jobbar med dockteatern. Det är uttjänta tyger, delar från gamla leksaker, gardinringar, skrot med mera.
De kiselstenar som Hans plockade på sig för att hitta hem när han och Greta rymt ut i skogen har Lena gjort av pärlor som hon satt magneter på.
– Det är för att publiken ska kunna se när Hans plockar upp dem från marken, säger Lena.
För att klara alla moment utan avbrott har Lena förberett sig genom en minutiös organisation. Minsta lilla pryl har sin bestämda plats.
– Och när jag vid några tillfällen har komplicerade ridåbyten sköter jag det med lite mellansnack, säger hon.
Lenas huvud syns delvis under föreställningen. Hon tror det kan vara bra att berättaren får ett ansikte.
80% är glada
20% är likgiltiga