Han tänjer på musikens gränser

– Det är lite magplaskvarning, säger Eskil Thomsen, alias hans helighet Jeanspastorn, när YA hälsar på.

På fredag ska Eskil Thomsen, på plats i Norge, dirigera Jeanskyrkans församlingskör som avslutning på Skvuppfestivalen. Det är bara det att kören kommer att befinna sig i en lada i Eljaröd och medan de läser den minst sagt obegripliga texten kommer publiken, om tekniken fungerar, se allt på storskärm. Via telefondataprogrammet Skype och Eskil Thomsens hemsnickrade dataprogram kommer deras stämmor slumpmässigt byta tonart medan Eskil spelar orgel.

– Det är extremt många faktorer som kan gå fel, speciellt fördröjningen som kan sätta käppar i hjulet för själva dirigerandet, säger han med ett obekymrat garv.

Men nu är det alltså dags för generalrepetition och independentfestivalens direktör ringer upp från Norge för att testa tekniken. Det går sådär.

– Vi har ju några dagar att repa så jag är optimistisk, säger den norska festivalgeneralen över mobiltelefonen.

Förutom hustrun Sofia Thomsen finns Jona Elfdahl och Ambjörn Elmlund på plats. Grannen Oscar Karl blir raskt anlitad som körmedlem.

– Och jag som bara trodde att jag skulle bli bjuden på kaffe.

Jeanskyrkan är ett socialt experiment, ett slags konstprojekt, som Eskil Thomsen startade för fyra år sedan.

– Jag ville se hur det går att driva en sekt, men har insett att det är jäkligt svårt att bedriva religion. Folk är väldigt rädda för allt som har med religion att göra även om jag säger att det är ett konstprojekt.

Han försöker att vara konstnär på halvtid och sköta gården resten av tiden.

– Just nu har jag 180 medlemmar och jag har proppsat på att alla ska vara här men se hur det gick.

Nu blir det till att öva och testa dataprogrammet för att bädda så bra som möjligt inför koncerten på fredag.

– Tidigare har jag mest spelat på gallerier och klubbar så det här ska bli en upplevelse. Om det fungerar kan det bli hur bra som helst.