Hemligheter gömda i golvet

Agusastugan, Bondrumsgården och Glimme- bodagården är arenorna för sommarens golvröntgen. Att lergolv är intressanta vet man från andra undersökningar.

– På något håll har man hittat yxor nerlagda under spiltorna i häststallet. Förmodligen som någon slags lyckobringare, säger Kalle Melin, timmerman och arkeolog från företaget Knadriks Kulturbygg.

Tore Jönsson som ansvarar för Agusagården har bekanta som gjort udda fynd.

– Jag vet ett hus där man hittade ett hästkranium i varje hörn av ett hus. Alla skallarna var riktade mot mitten av huset. Det måste vara ett slags husoffer.

Hästkranier har även hittats i loggolv där man en gång tröskade sin säd för hand.

– Vissa tolkar det som husoffer. Andra som en slags resonansbotten. Det skulle eka över bygden när man tröskade. Man skulle egentligen vara minst fyra stycken som hjälptes åt med tröskningen. Hade man inte råd med det gällde det att låta så mycket som möjligt ändå, förklarar Kalle Melin.

– Det sägs till och med att om man tröskade ensam stampade man i golvet med träskorna för att det skulle låta som om man var fler.

Hembygdsföreningen har sökt medel från länsstyrelsen för att kunna göra en markradarundersökning av golven. Ännu har bidrag inte beviljats men ordförande Kenneth Olsson är hoppfull.

– Eftersom Albo härads hembygdsförening har tre byggnader med lergolv är det en unik chans att skaffa kunskap om dess hemligheter.

Föreningens lerprojekt borde heller inte ligga dem i fatet. Med de tre gårdarna som bas har föreningen tillsammans med expertis från bland annat Folklivsarkivet, Göteborgs universitet och Nordiska museet, samlat mycket kunskap om lerklining som nu sprids via seminarier och kurser. Både om själva tekniken men också om hur det gick till att bygga ett hus.

– En timmerman ledde arbetet med att märka de olika delarna till stommen. Sen fick bonden, drängar och grannar hugga upp alla delarna. När alla delar var klara restes hela stommen på en gång. Själva lerkliningen var det kvinnor som gjorde. En piga på insidan och en på utsidan medan en dräng bar fram leran, berättar Kalle Melin.

Upprinnelsen till projektet var att man såg hur moderna vägglagningar var förödande för de gamla väggarna.

– På 70-talet lagade man fackverket mellan korsvirket med cement och hönsnät. När det sedan regnade trängde vatten in mellan den gamla lerväggen och cementväggen. Lerväggen pulvriserades och korsvirket ruttnade. Men att förvalta gamla hus handlar inte om att med modernt fusk försöka få någonting att se gammalt ut, utan även om att bevara gamla tekniker, säger Kalle Melin.

Studiet av lergolven är som en fortsättning på lerprojektet.

Om de sökta bidragen beviljas kommer Gradar Geofysik i Helsingborg till sommaren för att ”röntga” golven.

– Det viktiga är egentligen inte att hitta föremål i golvet. Syftet är att skydda byggnadsminnet. Om det finns föremål så ska man vara extra försiktig den dag golvet behöver renoveras. Om det handlar om spröda föremål som en lerkruka kan de annars lätt gå sönder när man hackar upp ett lergolv.

I ett större perspektiv handlar projektet om att förändra attityder.

– Vårt arbete får inte ses som något katten har släpat in. Kunskapen vi samlar och sprider behövs i framtiden, säger Kenneth Olsson.