I Fågeltofta bor Martin Kann – "Bob hunds sjunde medlem"

- Vi har haft den här gården som sommarställe under många år och länge funderat på att bosätta oss här. När vi fick barn kändes inte Stockholm som ett bra alternativ längre.

Martin Kanns svärföräldrar har hyrt gården under många år. 1991 köpte Martin och hans hustru Josefina gården. Tanken på att flytta hit har funnits länge. Nu närmar det sig. Sen juli månad hyr familjen ett hus i närheten.

- Innan vi investerar en krona i renovering har vi sagt att vi ska bo i Fågeltofta en vinter. Nu börjar det ljusna och det känns som om vi snart har klarat det. Fixar man vintern är man hemma.

Det står rök ur munnen när han pratar trots att vi sitter inomhus. Kaffet kallnar snabbt i koppen och nästippen börjar bli röd. Den nordamerikanska friluftsjackan får visa att den minsann gör nytta även i Skåne.

Den trelängade gården från mitten av 1800-talet ligger vackert i det böljande landskapet. Grusvägen fram till gården har en mittsträng av gräs. Vattnet i groparna har frusit till is och det sprakar under bildäcken när man närmar sig huset. Mitt på gårdsplanen står en gammal hederlig vattenpump som står för husets vattenförsörjning. Det spartanska må vara lockande för ett sommarställe, men de två döttrarna har börjat opponera sig mot att gå på utedass när de är här och det finns ingen el. Det krävs en del arbete innan familjen kommer att flytta in i huset. Valet att flytta till Fågeltofta har också fått ta sin tid. Efter flera år i Stockholm behövdes en förändring. Flytten från huvudstaden gick år 2000, men det blev inte till Skåne, det blev Vancouver i Kanada.

- Då kändes det lättare att bestämma sig för att flytta över halva jordklotet än att flytta hit. Men å andra sidan blev tiden där en mental förberedelse för att flytta till Fågeltofta. Hjärtat klappar för detta även om det är lite läskigt som stadsbo att flytta ut på landet.

Vancouver är en stad som Martin Kann upplevde för första gången på sin bröllopsresa 1995. Det var hans fru som kom med förslaget och det föll i god jord.

- Det finns vissa ställen som tilltalar en direkt och redan då föddes tanken på att flytta dit.

Efter fyra år i Kanada kändes avståndet till Sverige för långt. Familjen hade utökats med Klara och storasyster Sally skulle börja skolan.

- Vi trivdes jättebra och socialt sett hade vi efter två månader ett lika stort umgänge som i Sverige. Men vi hade sagt att när barnen skulle börja skolan skulle vi vara säkra på var vi skulle bo. Då går det inte att hatta runt längre. På vägen till Fågeltofta har Martin Kann gjort sig ett namn som en av landets främsta reklammakare, art director. Han är prisad både nationellt och internationellt. Han har belönats med reklamsveriges finaste utmärkelse: guldägget. Reklamkarriären sträcker sig 20 år bakåt i tiden så yrkesmässigt innebär flytten till Skåne inget direkt nytt.

Nyligen prisades Martin Kann av den ansedda amerikanska tidskriften Communication Arts för att ha gjort förra årets bästa skivomslag. Det är för skivomslagen som han har blivit ett namn utanför reklamvärlden

- De ger mig chansen att använda ett ännu friare uttryck. Mycket av den frustration som jag i bland kan känna i reklamvärlden kan jag få utlopp för där.

Det band som Martin Kann förknippas intimt med är Bob hund.

- Bob hund har betytt väldigt mycket för mig. Det var ett sidoprojekt som växte sig starkt i takt med att de fick framgång. För att återfå känseln i de stelfrusna fingertopparna häller Martin upp en påtår. Papperspåsen som termosen står i kommer från Dunkers kulturhus i Helsingborg. Det är i den staden som Martin Kann växte upp och vänskapen med några av Bob hunds medlemmar går ända tillbaks till den tiden. Sångaren Thomas Öberg och keyboardisten Jonas Jonasson är också Helsingborgspågar.

- Det är lite kul att de på den tiden var syntare. Jag lyssnade mer på rock.

Även om Bob hund har klara elektroniska inslag och flirtar öppet med syntband som Kraftwerk i några låtar råder det ingen tvekan om att de är ett rockband. Men Martin Kann är alldeles för blygsam för att säga att han fick rätt till slut. När Bob hund bildades behövde bandet en logga och det blev en logga som har blivit en av musiksveriges mest etablerade symboler: den rökande hunden.

- Jag pratade med Thomas i telefon och han berättade att de hade kommit på att deras nya band skulle heta Bob hund. Han sa att de behövde en logga och att jag skulle hitta på något.

När telefonsamtalet var slut tittade Martin ner på pappret som han hade framför sig.

- Jag sitter alltid och ritar när jag pratar i telefon.

Där bland klottret och krumelurer dolde sig en liten, liten hund med en pipa i munnen. Martin visar med tummen och pekfingret att bilden inte var större än ett par centimeter.

- Det var bara att klippa ut den och scanna in den. Det var en extrem en-gångsföreteelse.

Det är den hunden som än i dag pryder allt som kommer ut i Bob hunds namn. Att rita om den eller förbättra den var aldrig aktuellt.

- När jag ritade den var hjärnan på något sätt bortkopplad. Den bara blev till av sig själv. Det är det som gör den så bra. Jag skulle kunna försöka göra om den tusen gånger men aldrig få till det så bra igen. Fram till Bob hunds tredje skiva var det dock inte så många utanför formgivarkretsar som kopplade ihop Martin Kanns namn med bandet. Ett litet skämt från Martins sida kom att ändra på det.

- De första omslagen hade jag fått till utan bekymmer. När tredje skivan kom satsade jag hårt och ansträngde mig mycket. När jag visade vad jag gjort sa bandet att det var det sämsta de någonsin sett. De sa att jag skulle lägga in lite mer av mig själv i det.

När han kom hem efter den sågningen, som han så här i efterhand tycker var helt befogad, tog han på skämt en gammal passbild på sig själv och skrev bredvid "omslag: Martin Kann". Han skickade i väg förslaget.

- Och det bara small till. Omslaget gick till tryck direkt och affischer trycktes upp. Sen fanns jag på reklampelare över hela stan. Skivomslaget som blev utsett till förra årets bästa av den amerikanska designtidskriften Communication Arts var gruppen Bergman rocks första skiva. Det är så medlemmarna i Bob hund kallar sig när de gör musik på engelska. Skivomslagets stil skiljer sig markant från Bob hunds. Bob hunds grafiska profil är detaljrik och färgglad. Ofta består skivomslagen av collage och handskriven text. Bergman rocks omslag är strikt och minimalistiskt i sin stil.

- I Bergman rock uppfinner bandet sig själva en gång till. De är väldigt modiga som ger sig in i något helt nytt. De gör helt ny musik och om de nu gör något helt nytt kunde inte jag behålla samma grafiska uttryck. Priserna och utmärkelserna betyder mycket för Martin Kann. Det som han tycker är viktigt i sin yrkesutövning är att reklamen är kreativ. Det ska vara en form av reklam som strikt motsätter sig formler och mallar.

- Mycket pengar som läggs på reklam spenderas helt i onödan eftersom budskapet inte når fram. Man får inte underskatta betraktarens intellekt då byter de kanal eller kastar broschyren i soptunnan.

Martin Kanns säger att han vill försöka kommunicera på ett sätt som känns i hjärtat. Ett sätt att nå dit kan vara genom att roa eller utmana.

- Humor är ett utmärkt medel i reklam, liksom all form av provokation. Jag anser att det finns en klar koppling mellan kreativ reklam och effektiv reklam och då blir tävlingar som premierar kreativitet viktiga.

Flytten till Fågeltofta är ett sätt för Martin Kann att slå vakt om kreativiteten och att hitta rätt balans mellan att bo där man vill och göra det man vill. Det innebär många resor men pendlingen är inget som avskräcker.

- Jag är förvånad över hur smidigt det fungerar. Jag tar bilen till Tomelilla och sen tåget till Malmö. Det tar en timme och 20 minuter och då kan jag jobba på tåget. I Stockholm sitter man i bilköer och blir frustrerad.

Från Malmö sköter han nu sina reklamuppdrag. Kunderna finns i Malmö, Köpenhamn, Helsingborg och Stockholm. Vilka kunderna är och vad kampanjerna ska leda till är hemligt.

- Jag har skrivit på sekretessavtal, så det kan jag inte säga något om. Det jag kan säga är att jag kommer att fortsätta att jobba med Bob hund och Bergman rock. Marcus Törncrantz, manager och med sedan bandet startade. Det är han och Martin Kann som slåss om titeln bob hunds sjunde medlem.

- Han har varit för Bob hund vad Andy Warhol var för Velvet Underground. Han är en person som adderar idéer och gör att musiken blir något mer. Han har lagt fram idéer som gjort att vi har fått tänka om. I bland har vi gjort om låtordningen bara för att det ska passa in bättre med skiv-omslagen.