Hans barn är fortsatt spår-löst försvunna

Han lämnade barnen till sin före detta fru i Staffanstorp i julhelgen och sedan dess är de alltså spårlöst försvunna.

– Det är som en mardröm som jag hela tiden hoppas vakna upp ur, säger han och tittar ner i marken. Jag ser fortfarande barnen gå iväg hand i hand som när jag lämnade dem vid mammans lägenhet.

Sommarlovet har varit en plåga för Karl-Erik. De ljusa, roliga minnena från tidigare somrar har spökat hela tiden och gjort honom påmind om hur det skulle kunna ha varit.

– Jag brukar tänka på förra sommaren när min lilla dotter och jag gick till bageriet och handlade frallor medan min son var hemma och förberedde frukosten, vid ett speciellt ställe står en bänk som hon alltid hoppade upp på och sen ner i min famn.

Karl-Erik blir blan i ögonen och han orkar inte ens prata om det.

– För att få tiden att gå har jag hjälpt kompisar med renoveringsarbeten på deras hus, umgåtts med min vuxna dotter och mina barnbarn och gjort saker med mina två hundar, men det ena kan inte ersätta det andra. Jag känner mig helt maktlös. Och det sorgliga är att all hjälp från svenska myndigheter lyser med sin frånvaro. Mina två barn är i alla fall svenska medborgare som behöver hjälp.

– Polisiärt har vi gjort allt vi kan, säger Alf Larsson på polisen i Staffanstorp. Vi har hört alla inblandade. Och allt tydernu på att barnen och deras mamma befinner sig i mammans hemland och inte har för avsikt att återvända till Sverige.

Det aktuella landet är ett av de länder som inte skrivit på Haagkonventionen vilket betyder att det så gott som omöjligt att få barnen utlämnade om de nu befinner sig där.

Den lägenhet barnens mamma ägde är såld, likaså hennes bil.



Har ni inte genom de försäljningarna kunnat spåra kvinnan ?

– Nej, de har skett genom personer med fullmakter och vi har förhört dem men de säger inget, säger Alf Larsson. Antingen vet de inte eller så vill de inte berätta. Vi har försökt med kluriga frågor, men tyvärr. Det är verkligen synd om pappan men vi har våra begränsningar och kan till exempel inte åka till landet.

Alf Larsson kan bara ge Karl-Erik rådet att försöka påverka ambassadtjänstemän, folk på UD och andra utländska kontakter.

– Och så vet vi ju att det finns organisationer som jobbar med försvunna barn, säger Alf Larsson.

Det känner förstås Karl-Erik till. Han har daglig mailkontakt med ett par av av organisationerna varav en som har ett stort nätverk med blogg, www.saknadebarn.org.

– Det som är så svårt att förstå är hur en mamma kan göra så här mot sina barn. Det sätter ju spår för livet. Och hur ska de kunna ta igen allt de missat under den här tiden? Jag måste också säga att jag är kritisk till polisens passitivitet., inte Alf Larsson personligen, men deras sätt jobba en sån här gång. När en sån här sak händer borde det finnas en checklista att gå efter så den lokala polisen direkt vet vad de ska göra. Jag tycker ändå det borde gå att följa några spår. Polien har till exempel begärt hjälp med passagerarlistor från Kastrup sju månader efter försvinnandet. Ett annat exempel. Hur betalades lägenhetshyran innan lägenheten blev såld ? Passregistret, visum med mera. När jag kontaktat utländska ambassader och frågat har de bara undrat var de ska skicka fakturan. Man tror ju inte det är sant.

Karl-Erik har också funderat över hur de människor som hjälpt mamman här i Sverige fungerar.

Trots allt tror Karl-Erik att barnen ska komma tillbaka och han har en advokat och andra engagerade som jobbar för hans sak.

– Men det kostar mycket pengar, säger Karl-Erik.



Fotnot: Se tidigare artikel från den 3 juli 2009.



Lollo Bark