Flyktingbarn på plats

Barnen eller ungdomarna är i åldrarna 15 till 17 år. Några av dem sitter runt frukostbordet och pratar. De dricker kryddat te och äter hembakat bröd, bakat av en av flickorna från Somalia.

De hälsar och småpratar lite, men ingen av dem vill intervjuas i tidningen. De har precis kommit till Tomelilla och vill ha lugn och ro.

Ella Tysell, vd för Skakeln Ystad AB, som driver det så kallade HVB-hemmet, berättar att de snart ska börja skolan antingen i Tomelilla eller på gymnasiet i Ystad.

Även om ungdomarna bara har varit ett par dagar i Tomelilla är Ella Tysell imponerad över deras vilja att lära sig svenska, att hjälpa till och lära sig mer om det som kanske ska bli deras nya hemland.
När det gäller att handla till måltiderna har hon förstått att det krävs andra råvaror än när hemmet beboddes av svenska ungdomar med psykosociala problem.

– Nu behövs det mycket chili.

I sitt tidigare arbete på HVB-hemmet har Ella Tysell fått arbeta mycket med att motivera ungdomarna som bor på hemmet.

Med de ensamkommande flyktingbarnen finns det ingen brist på motivation. De vill snabbt lära sig svenska och börja skolan.

Ingen av ungdomarna har permanent uppehållstillstånd, så parallellt med att de bor i Tomelilla och går i skolan behandlar myndigheterna deras asylansökan.

Det är med andra ord inte klart om de får stanna i Sverige eller inte.
Ett par av ungdomarna har bott på den omskrivna flyktingmottagningen i Vellinge. Någon kom i november och ett par så sent som i februari.

Alla har lämnat familjer och hem bakom sig för en osäker framtid.

På Annas hus får ungdomarna var sitt eget litet rum. Det finns gemensamma utrymmen som tv-rum, kök och till och med en pool.

– Här ska de bo, de ska reda sig själva som om de bodde i en familj, säger Ella Tysell.

Det finns personal på hemmet dygnet runt. Tids nog ska ungdomarna också ta pågatåget till skolan i Ystad, hitta nya vänner och sammanhang.

Utanför fönstren betar hästar fridfullt. En fotbollsplan är nytöad och spelklar.

– Är det alltid så här tyst och lugnt, frågade en av ungdomarna en kväll.

Han var van vid ett annat liv, i ett annat fjärran land.