Det levande slottet

Tomelilla Artikeln publicerades

I slottet kan man höra trampet av små fötter och kanske få syn på ett äkta slottsspöke. Familjen Akrell bor nämligen här och trots att det är byggnadsminnesskyddat finns all modern utrustning för ett bekvämt liv.

När man kommer fram till Tunbyholmsjön ser man det ockragula slottet spegla sig i vattnet som en påminnelse om svunna tider. Och med sin nötta charm liknar det ett italienskt residence i bästa Don Corleonestil.

– Ja, det är Italienkänsla över Tunbyholm, säger slottsherre Peter Akrell.

I tre generationer har slottet funnits inom familjen och när dottern Natalie en dag blir slottsfröken blir hon det för fjärde generationen.

– Det är faktiskt väldigt ovanligt i svensk historia, säger Peter Akrell lite stolt. Själv flyttade han in efter föräldrarnas bortgång 1991 men minns somrarna hos farfar Thorsten Akrell i Skåne som goda.

– Det var han som köpte slottet och skulle egentligen titta på Gyllebo slott när han körde förbi och såg en massa folk med kameror, berättar Peter Akrell.

Det visade sig att det pågick en filminspelning och man förberedde för att spränga slottet.

– Då sa farfar att "det vore ju synd, kan inte jag få köpa det i stället?".

Sagt och gjort, året var 1918 och slottet hamnade i Akrells ägor.

– Jag vet inte hur de löste sprängningen men jag tror att det var en dansk film som heter "mästerkatten i stövlarna". Någon gång ska jag ta mig till filmarkivet i Stockholm och se om Tunbyholm finns med i någon scen.

Som enda barn fick han ofta vara hos familjen som arrenderade en gård längre bort.

– Det var spännande, en helt annan värld, och jag tror de hade sju eller åtta barn. Peter Akrell fick barn sent i livet. Han gifte sig med sin thailändska fru Ranee 1999 och tillsammans har de sexåriga Natalie. De varvar tiden mellan Hua Hin i Thailand och Tunbyholm.

Bröllopet firades självklart på slottet och med borgerlig vigselförättare eftersom Ranee är buddist.

– Det var riktigt vackert, intygar han.

Annars blir det inte så mycket baler på slottet.

– När man har barn försvinner ju lite av det sociala och det är svårt att ha fler gäster än för rummen är inte så stora.

Det finns vissa nackdelar finns det med att bo i det närmaste kungligt.

– Ja, det är dyrt i drift och utan bidrag skulle det inte vara möjligt men vi kan i allafall säga att vi är skuldfria.

Han minns en gång när vattenpumpen gick sönder och fick släpa den från smeden längre bort.

– Det var en riktigt kall vinter med snöstorm och jag fick asa den för det gick inte att köra.

På mitten av 80-talet blev slottet byggnadsminne och det finns hela tiden att göra.

– Bland annat har jag målat slottet, något som inte gjorts sedan 30-talet. Peter Akrell är utbildad skogsmästare och har ett stort intresse för skog och jakt. Han sköter själv om ägorna även om det en gång höll på att sluta riktigt illa.

– Jag körde med åkgräsklipparen lite väl nära sjön och välte faktiskt i. Det var riktigt otäckt.

Österlens fiskklubb hyr in sig för att nyttja sjön. Slottet är inte öppet för allmänheten men ibland håller Peter Akrell guidade visningar för historieintresserade.

Och just i sommar har han specialvisningar i samband med Linnéåret. Självaste Linné var nämligen gäst på slottet år 1749.





Jenni Dahlgren

0417-125 87

jenni.dahlgren@ystadsallehanda.se