Tomelilla

Doldis skapar filmmagi

Han har lärt sig rysk filmteknik av den legendariske filmregissören Andrei Tarkowskys kameramän och filmat Wallace and Gromit. Filmfotografen Chris Maris är också mannen bakom Övraby Filmstudio men som saknar de engelska pubarna och som i själ och hjärta är den eviga punkrockaren.

Tomelilla
Sedan två år tillbaka bor familjen Maris i Övraby där de gjort om en gammal lada till filmstudio. Hittills har filmteamet bakom Irländska skräckfilmen The Wake Wood (premiär på Halloween) gästat byn och planer finns att anlägga en vattenbassäng för undervattensscener och en bluescreen för chroma-key. Tanken är att använda filmstudion för enskilda scener och specialeffekter. Chris Maris säger att han inte saknar hemlandet England särskilt mycket.

– Det finns ju Facebook, säger han med ett snett leende.

– Det kan mer handla om de små sakerna och jo förresten, så saknar jag pubarna.

Att han valde konsten är inte så underligt eftersom föräldrarna är konstnärer.

Äpplet faller ju som bekant inte så långt från trädet och Chris berättar att han släpades runt på otaliga gallerier som liten.

– Vi brukade alltid åka till Amsterdam på loven och då ingick alltid ett besök hos Rembrandt eller någon annan målare. Då hatade jag det men man blev nog ändå inspirerad. Särskilt av Rembrandt och Vermeers som ju är fantastiska.

Från början pluggade Chris Maris art&design på Huddersfield School of Art och tog 1981 en Bachelor of Arts degree. Men efter att han fått tag på en super-8 kamera insåg han hur kul det var att göra film.

– Det var mycket roligare att leka med den och på den tiden fanns ingen video för hemmabruk så det var ren magi, säger han med glittrande ögon. Hans tvingade alla vänner och bekanta att titta på hans första alster som var en mix av animation och spelfilm. En kritik mot Thatcher och inblandningen i Falklandskriget.

Hans allra första långfilm "Blackout" från 1990 var istället en framtidshistoria á la Bladerunner. Variety Magazine skrev att filmen endast hade en kvalitet, fotot. Och i samma veva träffade han sin svenska fru, Anna.

– Vi bodde i London och drev en svartklubb i centrala Soho dit alla musiker, artister och skådespelare brukade vara. Det var en helt fantastisk tid.

Chris som vid denna tid lärt sig filmfoto och klippning på The Royal College of Art och hunnit jobba med allt ifrån kortfilmer och musikvideos till reklamfilm och dokumentärfilmande i Colombia. Nu bar i stället livsresan till Ryssland och Moskva.

– Jag utbildade mig på VGIK och studerade rysk filmteknik och specialiserade mig på svart-vit film. Att ha Tarkowskys kameramän som lärare var en dröm, de var som gudar, säger han lyriskt.

Anna Maris jobbade på en utländsk radiostation. Chris och några landsmän var faktiskt de första brittiska studenterna och han minns året i Moskva som väldigt speciellt och som skilde sig rejält från studietiden i England.

– När vi anlände 1993 fanns det en stark politisk rörelse som ville få ut alla västerlänningar. Att sedan komma tillbaka och filma 15 år senare har varit både intressant och annorlunda.

– Det har varit roligt att följa resultatet. Det var också i Moskva som jag träffade den svenske regissören Anders Banke vilket kom att leda till samarbete.

Han pratar om den svenska vampyrrullen Frostbiten. En film som fått smått lyriska recensioner i Sovjet.

– De pratar om den bästa filmen sedan Ingmar Bergmans storhetstid vilket är rätt galet. Men också häftigt på något sett hur olika kulturer uppfattar saker.

Duon har precis spelat in en rysk remake av "Breaking news" som precis haft premiär i landet och med goda recensioner.

Chris Maris säger att han har cirka fyra till fem regissörer som brukar anlita honom till sina projekt. Och som filmfotograf är det svårt att planera jobb i förväg.

– Det gäller att snacka med många och hålla sig insatt.

Men att själv regissera drömmer han knappast om.

– Nej, jag hatar att behöva jobba med skådespelare. De vill bara analysera sig själva och jag har helt enkelt inte det intresset.

Skriver manus däremot gör han däremot redan.

– Jag har en barnserie på gång som förhoppningsvis ska visas på Nickelodeon och Cartoon Network men vi har inte startat inspelningen än. Jag har alltid gillat att skapa världar. Som gammal punkare inspireras han av "vi kan göra allt"-mentaliteten från andra hälften av 70-talet. Något han tycker även speglar sig i den nya teknikens framsteg.

– Youtube och tillgänglighet gör ju att alla kan göra allt utan enorma summor pengar. Jag kan använda moderna små HD kameror för att filma sekvenser som var omöjliga förut prismässigt och logistiskt. Bara det faktum att man kan sätta dem överallt, till exempel på en galopperande häst, öppnar nya möjligheter.

Trots alla filmer och produktioner har han svårt för att leva sig in i slutresultatet.

– Jag kollar en gång eller två sedan lär jag mig av misstagen men för att kunna njuta av filmen krävs det att det gått lång tid.

Hans favoritmotto är "the early bird gets the worm but the second mouse gets the cheese". Vilket är en tillspetsad version där man kontrar att belöningen kan vara större för den som väntar. Chris känner inte att han är speciellt målmedveten men erkänner att han nog ändå varit bra på att ta vara på tillfällen och vet vad han vill. Något som i sin tur lett till att han hamnat där han hamnat.

Han hoppar också in som lärare av och till.

– Jag tycker att det är viktigt att man som lärare fortfarande är aktiv annars blir det faktiskt som på mina gamla skolor i England. Att man tycker att lärarna är föredettingar.

Han är tycker att det är svårt att beskriva sin bästa egenskap.

– Det låter så dumt men jag tror att jag är bra på att alltid se något nytt eller speciellt i varje situation. Att ha kvar min entusiasm.

Så småningom kanske familjen återvänder till England men i såfall för de tre barnens skull och kanske när de vill vidareutbilda sig.

Övraby känns just nu som hemma och det är inte omöjligt att paret startar en engelsk pub i byn. Men framtiden får utvisa.

– När jag blir riktigt gammal kan jag tänka mig att flytta till New York och leva rövare igen, ha ha. Att leva igen som "a punkrocker"...