Drömmen om ett eget duvslag

När Per Elde tecknade köpekontrakt på sädesmagasinet i fjol hade köpet förhandlats i två år.

– Jag hade letat länge efter ett sådant här ställe, berättar Per, som tillbringade en stor del av sin barndoms somrar i Smedstorp.

– Jag ville ha ett stort hus med en historia. Dessutom är jag intresserad av byn som boendeform. Att renovera sädesmagasinet kan för en lekman tyckas vara ett näst intill ogenomförligt projekt. De tre våningar höga huset har stått orört länge, och en totalrenovering är nödvändig. Men Per, som ritar hus i egen firma i Stockholm, undervisar i arkitektur på KTH och är utbildad restaureringsarkitekt, ser det tunga arbetet som en spännande utmaning. Första etappen, berättar han, var att kavla upp ärmarna och städa upp efter duvorna.

– Jag har säkert rensat bort en container med duvskit.

Byggnaden från sent 1800-tal är kulturskyddad och får inte förändras exteriört, vilket innebär att arbetet lätt dar ut på tiden. På sina håll saknas fönster och andra detaljer, som måste hittas på loppis eller nytillverkas efter gammal förlaga. Arbetet dokumenteras kontinuerligt av Per, som sammanställer antikvariska rapporter till Länsmuséet i Kristianstad.

Invändigt är Per fri att inreda efter eget skön, och planerar att bevara detaljer från alla epoker. Huset ska inte bli ett 1800-talsmonument, och i år installeras moderna bekvämligheter som el och vatten.

– Än så länge har vi årskort på Smedstorpsbadet, men i höst ska det nog gå att duscha här, säger Per förhoppningsfullt och tittar på "våtrumsdelen" som är under uppbyggnad vid husets ena gavel.

Dusch och tvättrum ska ta form, liksom ett modernt dass med tre vattenklosetter i ett gemensamt utrymme. För någon bostad ska det inte bli av det gamla sädesmagasinet. I stället planerar Per att skapa en mötesplats med utställningslokaler för fotointresserade, gärna lokalt förankrade. Namnet, Österlens Fotograficentrum, är redan klart.

– Det finns massor av människor som är duktiga på att fotografera. Men tröskeln till att ställa ut verkar vara väldigt hög, säger Per.

– Österlens Fotograficentrum ska vara en arena för alla som är intresserade av foto, film och olika typer av bildgestaltning.

Förhoppningen är att kunna öppna i liten skala till Konstrundan kommande påsk.

– Färdigt blir det säkert inte de närmsta tio åren, säger Per, och medger att det händer att han misströstar.

– Varje morgon, ler han.

Men huset är fullt av spännande små spår, som ett pussel av avlagringar. Titta här, säger han och visar på små kvadratiska metallplattor som spikats fast i taket. När den rostiga metallen vrids åt sidan, blottas hål som använts för att flytta säden från loftet.

– Sådana här detaljer går jag verkligen igång på.