Ett slott med historia och framtid

Tomelilla Artikeln publicerades

Christinehof slott för med sig en historia till en släkt som satsar på framtiden. I mer än 200 år har den piperska släkten förvaltat slottet och arbetar för att få fortsätta göra det lika länge till.

Det är svårt att tänka på Christinehofs slott utan att få bilder av våtmarker, lövskog och porlande bäckar på näthinnan.

Det slott som från början uppfördes för att ge ett kontors- och distributionsboende nära Andrarums alunbruk är fortfarande tätt sammantvinnat med den omkringliggande verksamheten, vilket i dag innebär stora miljösatsningar.

Slottet har därmed alltid varit själva kännetecknet för en släkt som har utmärkt sig i företagande.

I mitten av 1700-talet var det slottets härskarinna Christina Piper som drev alunbruket till att bli Skånes största industri. När alunbruket efter hennes styre sakta började tappa lönsamhet fortsatte släk-ten och den fideikommiss Christina skapade att bruka de 13 000 hektar stora markerna. Under 2000-talet har företagandet ingalunda saktats ned utan nu är det ättlingen Carl Piper och hans barn samt medarbetare inom fidekommissen som för-utom att förvalta Skånes största privata egendom skapar en Ekopark, våtmarksprojekt och andra miljösatsningar.

Även för Carl Piper är slottet mer kronan på en verksamhet än ett hem:

- Det märkliga med Christinehofs slott är att det endast har använts sporadiskt som boende. Ingen har egentligen bott här permanent och jag har exempelvis ingen favoritplats i slottet utan markerna betyder nog mer för mig. Men slottet kan onekligen ge mig en känsla för historia och min släkt, säger Carl Piper som själv bor i Högesta. Det vackra slottet, med inredning av 1700-tals möbler och stora valv i taket, har inte försummats med varken underhåll eller användning, trots att det inte är någons hem.

Efter ett beslut av Carl Pipers mamma, Marianne Piper, blev Christinehof slott det första slottet som öppnades för allmänhe-ten.

Öppenheten har gjort att många skåningar har minnen från slottets omkringliggande marker. Om det så gäller utflykter, promenader, konserter eller restaurangbesök.

- Det glädjer mig att människor kommer hit. De ska kunna ta med sig sin picnickorg och slå sig ner här utan att någon tittar konstigt på dem. Vi vill ju visa vad vi gör här och få andra att kunna njuta av det vi har och därför är både delaktighet och tillgänglighet viktigt, säger Carl Piper och utvecklar tankegången.

- Jag är inte ens säker på att man kan säga att vi äger jorden. För hur äger man egentligen jord? Vi äger det som framställs och har ett ekonomiskt och juridiskt ansvar för markerna. Men det är ju egentligen allas jord. Inställningen må låta som något en människa inom den vänstra falangen av politik skulle säga och Carl Piper erkänner att han under 1968-rörelsen faktiskt bar ett FNL-märke.

Möjligtvis är det en högst ovanlig inställning för en greve, men så vill ju inte Carl Piper heller använda sin titel.

I stället kallar han sig vd för ett företag och ser till att han benämns Calle i stället för Carl av människor runt om honom.

Denna öppenhet har påverkat användningen av slottet, men på samma sätt har det faktum att han är en ättling till grevar och grevinnor lämnat sina spår.

Att ha förfäder vars his-toria lärs ut av guider inom slottet och ständigt vara medveten om vad man har fått av sin släkt kan vara en anledning till Carl Pipers brinnande vilja att se till att han överlämnar en välmående mark till kommande generationer.

- Det är möjligt att det har påverkat. Tidsperspektivet är annorlunda inom vår rörelse, eftersom historian är så påtaglig. Vi vill nte arbeta kortsiktigt inför nästa kvartalsrapport utan har mer av ett uthållningsperspektiv, säger Carl Piper och fortsätter.

- Vi skulle ju kunna tjäna väldigt mycket mer på våra marker om vi utarmade dem utan tanke på miljökonsekvenser. Men jag vill vårda marken för att framtida generationer också ska kunna få ut goda skördar. Och miljösatsningarna är nödvändiga för att det ska finnas något kvar att bruka i framtiden.

De långsiktiga satsningarna på bördiga marker är också en satsning på att ha kvar Christinehof slott.

- Slottet i sig drar ju egentligen bara pengar. Men så länge vi har en verksamhet runt den som är blomstrande så kan vi bekosta slottet. Det är det värt, säger Carl Piper. Sammankopplingen mellan slott och verksamhet är därmed högst nödvändig.

Och med historia och framtid inbundet i långsiktiga satsningar ser det ut som om slottets solida väggar kommer finnas med oss under lång, lång tid framåt.

Lina Hansson

0417-125 86

lina.hansson@ystadsallehanda.se