"Man blir maktlös – rättslös"

– Innan verket kom oroade vi oss för landskapsbilden eller snurr och blink men nu är det bara en sak och det är ljudet som är så fruktansvärt, säger Anna Örtemo, som sedan några år har ett vindkraftverk knappt 500 meter bort från boningshuset.

– Ibland när man står i hallen är det som slag mot öronen och om det bara inte lät så skulle det nästan vara okej känner jag i dag, forsätter hon.

Paret som bor 300 meter in i Sjöbo kommun mellan Lövestad och Esperöd berättar vindkraftstillverkaren varit ute och gjort ljudmätningar, men att det inte mäts vid själva fastigheten och att det finns ett problem med hur ljudet rör sig beroende på terrängen.

– Det verkar som om det är värre med kuperad terräng, att ljudet då kan få en extra skjuts och efter mätningen bad företaget om ursäkt och sa att man bromsat verken. Men vi har inte märkt någon skillnad, säger Anders Persson.

Parets maktlöshet inför situationen är stor.

– Man känner sig överkörd. Vem som helst är välkommen ut för att lyssna. Jag bodde i Göteborg innan och en bilbomb på gatan var mindre irriterande ljudmässigt, säger Anders Persson.

– Det känns också så tragiskt att verken i den nya vindbruksplanen är felplacerade på kartan och nästan allt med det verk som står utanför vårt hus är lite fel. Jag är inte emot vindkraft men det måste ju vara rätt, säger Anna Örtemo förtvivlat.

Nästa talare är Marck Hansen, som bor mellan Köpingebro och Glemmingebro.

– Jag har två verk 800 meter bort och det har konstaterats att de hamnat på fel plats och att det inte finns något miljötillstånd. Jag kan bara överklaga, man blir maktlös och faktiskt rättslös. Sedan är det ljudet, folk säger att man vänjer sig men det gör man inte, säger han.

Den nybildade aktionsgruppen har som mål att inte låta industrialismen få ett intåg på Österlen och syftet är att värna om miljö och livskvalitet. En av kvällens talare som har betydligt längre erfarenhet av att slåss mot utbyggnaden är Henrik Wachtmeister, från föreningen Lobis, Livskvalitet och boendemiljö i Svalövs kommun. Han började intressera sig för frågan för två år sedan.

– Det är intressant hur man lockas in som markägare, det finns en lobby för att tjäna pengar på vindkraften och som delat landet i två delar, säger Henrik Wachtmeister.

Han menar att det lågfrekventa ljudet är ett problem som ingen vill kännas vid och att det saknas oberoende källor.

– Vi har till exempel forskare som tycker att ett skyddsavstånd borde ligga på två kilometer och det är tråkigt att svenska myndigheter inte tar till sig forskning från andra länder.

Henrik Wachtmeister varnar för etablerandet av det första vindkraftverket på en plats och pratar om en skendemokrati.

– Man kan nästan säga att om det byggs ett vindkraftverk så är det nästan kört, eftersom kommunen inte längre kan använda sitt veto. Staten har helt enkelt satt sig i knät på vindkraftindustrin och man pratar om vindkraftparker, jag skulle snarare säga att det var en park innan verken sattes upp, därefter handlar det om en industri. Kommuners samrådsmöten handlar mer om att konstatera att – så här kommer det att bli.

Hans råd är att påverka själva vindbruksplanen och att jobba för att få in hela verkets livscykel i processen.

– Men vindkraften känns som en helig ko och man blir nästan halshuggen om man är kritisk, säger Henrik Wachtmeister.

Aktionsgruppen hade bjudit in politiker och tjänstemän från Sjöbo, Tomelilla, Simrishamn och Ystad. Endast tre politiker från Tomelilla är på plats. Margit Svensson (M), kommunfullmäktiges ordförande, är glad att hon kom till mötet.

– Det krävs mod för de boende att berätta om sina upplevelser inför så många människor, men det krävs också mod för en politiker att komma hit. Jag är här för att lyssna och lära och det är klart att det är helt förfärligt med alla effekterna. Jag tror att mycket handlar om att det saknas kunskap och man sätter sin tillit till experterna. Men ibland har även experter dålig kunskap och forskning tar tid.

Margit Svensson säger att det är svårt för en kommun att värja sig mot statens och länsstyrelsernas tryck och tycker att kommunerna måste bli bättre på att samarbeta.

– När jag var kommunstyrelsens ordförande försökte jag få till mer samarbete men det är svårt i den här delen av Skåne. Ett argument är att kommunerna ligger i olika faser, framförallt kan jag tycka att man borde samla alla verk på ett ställe. Vi håller också på att börja titta på solceller.

Även Miljöpartiets Gerrit Hoogendoorn har tagit till sig kvällens intryck.

– Det vore rimligt att lägga på tillverkaren att sätta upp en ljudmätare på husfasaderna. Det är kanske något man kan bestämma genom miljöförbundet. Jag tror också att det finns en brist på kunskap och här på mötet märker man att det kan bli så fel. Det måste ju finnas gott om ställen att ha vindkraft på som inte skulle vara till problem. Jag sitter i förbundet och ska ta upp det här med mätare, säger han.

Per Magnus Wijkman, från föreningen Fri horisont, säger att det under deras kamp i Ystad varit en svår insikt att ta in att länsstyrelsen inte tar hänsyn till den lilla människan.

– Jag har fått höra att man inte kontrollberäknar, utan litar på tillverkaren. Gud, vad jag önskar att skatteverket hade samma inställning, säger han med ett snett leende.

Per-Martin Svensson (M) ordförande i Tomelillas byggnadsnämnd fick försvara sig från vissa av deltagarnas besvikelse. Han säger att lagstiftningen helt enkelt inte hinner med.

– Vi på byggnadsnämnden kan vi stoppa ett bygge, sedan blir vi dömda inför domstol, så vad ska vi göra då?

Han menar att man sitter i samma båt.

– Industrin ser att de kan göra snabba pengar när vi inte är med på banan. Det är som att man inte hinner med i utvecklingen och att vi behöver hjälp att påverka lagstiftningen, säger Per-Martin Svensson.

Aktionsgruppens nästa steg är att lämna in ett yttrande angående Tomelillas nya vindbruksplan.

För eller emot, svart eller vitt. Gråskalorna brukar lysa med sin frånvaro när vindkraftsdebatten beskrivs i medierna. På mötet i Fågeltofta tycker deltagarna att det handlar om Davids kamp mot Goliat. Att kommunerna saknar kunskap och att det finns en föråldrad lagstiftning för de som ska ta de avgörande besluten. Vare sig man är för eller emot möllan som energikälla.