Tomelillas sista minkfarm

Tomelilla Artikeln publicerades

Lars Glennmark, Välabäckens minkfarm, tillbakavisar kritiken mot minkuppfödning som sköts enligt Jordbruksverkets normer. Han kritiserar i stället Djurrättsalliansen som inte förmedlar hela sanningen.

Bakgrunden är den debatt som blossat upp efter att Djurrättsalliansen tagit sig in på 15 olika minkfarmer och smygfilmat djuren.

Filmerna visar minkar med stora köttsår, bortslitna öron och även ihjälbitna individer. Djurrättsalliansen anser att minkuppfödning bryter mot paragraf 4 i djurskyddslagen.

Lars Glennmark håller inte med och har ingenting emot att Ystads Allehanda kommer på besök och tittar på verksamheten.

Minkarna tittar nyfiket på oss när vi kommer in i stallet.

– Normalt sett sover de på dagarna, säger Lars Glennmark som tillsammans med sin son går från bur till bur och lägger halm på nättaken till minkarnas lyor.

De drar själva ned halmen genom näthålen och bäddar med den.

På Välabäckens minkfarm, som Lars Glennmark tagit över efter sin far, finns 7 500 minkar. De sitter två och två, i vissa fall tre, i burarna som är 40 X 30 X 80 centimeter stora, plus att de har en lya att krypa in i.

Efter nya EU-direktiv ska burarna göras större och utrustas med "leksaker" som ska hålla minkarna sysselsatta. Och detta ska vara klart till årsskiftet.

– Vi håller på och byter ut de gamla burarna, säger Lars Glennmark och visar in oss i den del där det arbetet pågår.

En del av de burarna har två våningar, en liggavsats och leksaker i form av plaströr. Och det är just stimulans minkarna behöver, mer än större utrymme, enligt de undersökningar Jordbruksverket fått ta del av.

– Ett påstående jag ofta hör och som jag vill protestera mot är att minkarna skall ha tillgång till vatten för att kunna simma, säger Lars Glennmark. När minken vistas i vatten är det för att fiska, inget annat, säger han.

Minkarna får sina ungar i maj och de separeras från sina mödrar efter åtta veckor.

– Då kan det bli bråk, säger Lars Glennmark. Valparna vill fortsätta dia medan mammorna vill stöta bort valparna och då händer det att de biter varandra så att vi får gå emellan och skilja dem åt. Det vara sådana händelser Djurrättsalliansen filmat. Vi är ju alltid här och ser till alla djur minst två gånger om dagen eftersom vi matar dem, ströar, gödslar och lagar burar.

Valparna avlivas när de är sex månader och de avlivas med en gas. Djuren flås på farmen och skinnen skickas sedan till auktion där skinnen sorteras efter färg och kvalitet för att sedan säljas och beredas av köparen.

– Det är pälshandlare i Danmark, Finland och Kina vi säljer till, säger Lars Glennmark. Vi har inga köpare i Sverige.

Minkarna har stamtavlor och 30 procent av avelshonorna byts ut efter tre kullar.

– Vi försöker hela tiden att förbättra produktionen och är därför också noga med det foder vi ger minkarna. Allt foder produceras här på farmen. Det skulle aldrig gå att få ekonomi i detta om minkarna vanvårdades. När djurrättsalliansen var här och filmade hade de precis varit på en farm i Blekinge. Jag undrar om Djurrättsalliansens medlemmar hört talas om smittspridning och vilka konsekvenser det kan medföra. Lollo Bark