"Vi är alltid nunnor"

Tomelilla Artikeln publicerades

I klosterkapellet på Mariavall tycks tiden stå stilla. De råa betongväggarna omsluter tystnaden som ett stillhetens skrin. Ljuset och faller in i det luftiga rummet genom högt satta fönster, och reflekterar takets blå som en påminnelse om himlen på sin väg mot det kala golvet. En ensam utsmyckning, vita madonnaliljor i en enkel vas, är det enda som påminner om tidens gång.

Kapellet är hjärtat i den till Herren vigda byggnad som sedan uppförandet 1991 är sexton Benediktinernunnors hem.

– Vi var ett slags pirater, säger abbedissan Moder Tyra Antonia om systrarnas val av livsstil och utbrytningen ur Svenska Kyrkan 1983.

– Vi kallar oss Jesu Moder Marias Systraskap, och Maria är bossen i vår fackförening. Vi ska bli som Maria, människor som säger ja.

Biologisk ålder är betydelselös inom klostrets väggar. Systrarnas ålder räknas i stället från den dag de avlagt klosterlöftet och fått den släta guldringen som bekräftar förbundet med Gud. En av systrarna har varit med sedan starten 1957. Själv har Moder Tyra Antonia ingått i systraskapet sedan 1960. På hennes hand glänser även ringen hon fått som abedissa, med den enkla, cirkelformade utsmyckning som symboliserar systraskapet och klostergemenskapen.

Lika värde

Den helhetssyn som genomsyrar tillvaron på Mariavall är som en syntes av den kristna grundtanken om alltings samhörighet och lika värde inför Gud. Hela klostret är Guds hus, där varje föremål betraktas som ett heligt altarkärl. Alla systrar är lika viktiga i det andliga bygge som utgör en gemensam helhet. Detsamma gäller de uppgifter som utförs i systrarnas dagliga liv. Ingen syssla räknas som förmer än någon annan, och alla klostrets verksamheter, det inkomstbringande oblatbageriet, ett bokbinderi, en bokhandel och omhändertagandet av gäster, ges samma värde och dignitet som nödvändigheter som städning, tvätt och kökssysslor.

Kommunistiskt

– Benediktinerregeln är helt och hållet kommunistisk, menar Moder Tyra Antonia.

– Alla ska vara lika och alla gäster tas emot som om de vore Kristus själv.

Tystnaden är helig i klostret, och syftar till att bereda hjärtat för en verklighet större än ord. Mellan systrarna är orden ofta överflödiga, förklarar Moder Tyra Antonia.

– Eftersom vi vanligtvis är tysta, har vi blivit ytterst känsliga för blickar och andra signaler. Vi behöver inte tala, utan förstår varandra ändå.

I den ordlösa gemenskapen blir gester och ett medvetet bemötande desto viktigare.

– Tystnaden innebär inte att man får vara i fred med sina ungkarlsvanor. Det krävs tvärtom att man är ännu mer beredd att anpassa sig och ingå i helheten, säger Moder Tyra Antonia.

Att acceptera tystnaden är också det enda krav som ställs på klostrets nattgäster, som uppmanas att inte tala med varandra och att röra sig tyst genom gemensamma utrymmen för att inte störa stillheten. Måltiderna intas under tystnad till musik, och inga mobiltelefoner eller besök på rummen är tillåtna. Känner någon behov av att prata, finns möjlighet till ett enskilt samtal med någon av systrarna.

Fria rebeller

Trostillhörighet, ålder och övriga livsbetingelser saknar däremot betydelse. Den enda restriktionen gäller mottagandet av män.

– Vi måste känna mannens hustru, eller så ska han vara präst eller munk, förklarar Moder Tyra Antonia.

In i klausuren, det stängda området, får vi inte komma. Det är systrarnas egen, slutna domän, de rum där de arbetar och vilar, sover och ber. Men instängdhet är ett främmande begrepp för systrarna på Mariavall.

– Vi är fria. Det vi gör är det vi vill. Vi skiljer inte mellan arbete och fritid, vi är alltid nunnor, oavsett om vi bakar, går i skogen eller skriver vykort till en tioåring, säger Moder Tyra Antonia.

– Klostren har alltid tillhört en proteströrelse genom att ta avstånd från samhällets sätt att värdera människor utifrån vad de gör och vad de tjänar. Här spelar det ingen roll om vi lyckas eller misslyckas. Här ligger det stora värdet i att vi finns till, och i hur vi finns till.