TT-Feature

Filmrecension: Den 12:e mannen

TT-Feature Artikeln publicerades
2 bilder

Det är spännande, manipulativt och sentimentalt när norrmannen Jan Baalsruds flykt undan nazisterna 1943 skildras i filmen "Den 12:e mannen". Norges nationalism blir lättare att relatera till efter att ha sett "Den 12:e mannen", en andra världskriget/propagandafilm baserad på en sann historia om Jan Baalsrud.(TT)

Norges nationalism blir lättare att relatera till efter att ha sett "Den 12:e mannen", en andra världskriget/propagandafilm baserad på en sann historia om Jan Baalsrud. Han var en norsk sabotör som gömde sig från nazister i månader uppe i Tromsø, under vintern 1943.

I filmen har norska motståndsmän planerat ett hemligt uppdrag när nazisterna upptäcker deras fiskebåt. Jan Baalsrud (Thomas Gullestad) ser sina vänner bli avrättade men hinner precis lubba iväg genom snön, skottskadad och utan strumpa och sko på ena foten.

Trots att han snart får hjälp av norrmän som gömmer honom plockar nazisterna upp spåren. Baalsrud flyr vidare, fryser, plågas. Sällan har frostiga skägg sett frostigare ut, kallbrand i tårna varit blåare eller för den delen nazister vrålat "Scheisse" fler gånger.

Nazisterna tror först att Baalsrud har dött i de kalla vattnen, men Gestapo-polisen Kurt Stage (föredömligt spelad av brittiske Jonathan Rhys Meyers) vägrar släppa tanken på den tolfte mannen. Ryktet om att han har överlevt ger norrmännen hopp. Dessutom ifrågasätts Stage av en kollega som menar att de borde släppa fallet och gå vidare, vilket motiverar honom ännu mer.

En textskylt i inledningen förklarar att de mest otroliga sakerna i filmen är de som har hänt på riktigt, vilket är nyttig information med tanke på Baalsruds övermänskliga överlevnadsförmåga. I en sekvens försöker han fly från Luftwaffes kulspruteld OCH en lavin, på längdskidor, med en stav.

Regissören Harald Swart verkar fixerad vid lidandet på ett sätt som gränsar till tortyrporr. Blodiga naglar slits av mot den ishårda skaren och Baalsrud skär av sig sina egna tår. Det är effektfullt snarare än äckligt och det kroppsliga förfallet funkar bra som tickande klocka. Spänningen ursäktar delvis filmens påträngande Norge-patriotism. Många norrmän blandar sina "Band of Brothers"-sentiment med verbalt flaggviftande. Baalsrud får till och med tårta med Norgeflagga på 17:e maj när han utmärglad ligger redo för döden.

"Den 12:e mannen" lyckas mot ändå min vilja manipulera fram en klump i halsen, när en liten flicka säger till Baalsrud att "om du tycker om norrskenet kan du gömma dig hos oss."