TT-Feature

Filmrecension: Tornet

TT-Feature Artikeln publicerades

Norske Mats Grorud skildrar 70 år av umbäranden för palestinska flyktingar - med animerade dockor och en stor iver att berätta om deras öde. Elvaåriga Wardi bor i flyktinglägret Burj el-Barajneh i utkanterna av Beirut.(TT)

Elvaåriga Wardi bor i flyktinglägret Burj el-Barajneh i utkanterna av Beirut. Hon har fina betyg och spås en ljus framtid, men hur ska familjen ha råd med skolan samtidigt som gammelfarfar Sidi måste ha sin medicin?

På sin väg hem träffar hon på sina släktingar, som berättar sina historier för henne - från 1948 då familjen fördrevs från sitt hem i Palestina fram till i dag.

Gamle Sidi som fortfarande bär nyckeln till barndomshemmet runt halsen. Farfars vresige bror som är traumatiserad efter striderna i öknen under israelernas invasion av Libanon. Snälla mostern som är klaustrofobisk efter barndomens alla flyganfall.

Men allt är inte elände. Gemenskap och vardagsbestyr i lägret skildras med både värme och humor.

Som animatör är Grorud dessutom duktig. Nutiden gestaltas med dockanimationer medan tillbakablickarna är tecknade. Figurerna är enkla och smått naivistiska och han utnyttjar skickligt kontrasten som uppstår när hemska händelser skildras med barnprogramslika bilder. Lägret, vars hus växer sig högre med varje generation, är tecknat med stor detaljrikedom.

Historien kan tyckas lite ensidigt berättad. Israeler och libaneser skymtar bara förbi som hastigast, som bistra soldater, en osynlig krypskytt eller några föraktfulla Beirutbor vid en strandservering.

Men det spelar ingen roll. Grorud tar aldrig ställning för någon annan part än den hårt utsatta civilbefolkningen. Hans huvudpersoner uttrycker heller inget annat än en längtan efter att få återvända till byn, eller i alla fall ett bättre liv.

Samtidigt som filmen är en gripande släktkrönika är den en pedagogisk lektion i samtidshistoria. En välbehövlig sådan. Historien om de fördrivna palestinierna har hamnat i skymundan, trots att de fortfarande lever kvar i lägret som andra klassens medborgare.

Men bitvis blir det lite väl pedagogiskt. Groruds kronologiska redogörelse över Mellanösternhistorien förflyttar oss då och då från biosalongen till skolbänken, framför ett program från Utbildningsradion.