Soldatsonen som blev superkändis
För några år sedan skrev Jens Liljestrand förord till en påkostad nyutgåva av "Sista brevet till Sverige", den fjärde och sista boken i Vilhelm Mobergs utvandrarserie.
Han hade nyligen doktorerat med en avhandling om Moberg och i förordet erbjöd han bland annat en förklaring till varför boken slutar så sorgligt.
När boken sedan hamnade i handeln dröjde det inte länge förrän Jens Liljestrand fick ett samtal från förlaget.
””
"Vad är det här för knäppgökar?" tänkte Jens Liljestrand. "Hur kan de inte veta hur det slutar? Inte nog med att böckerna är bland de mest kända i den svenska litteraturen, det finns också filmatiseringar och det finns en succémusikal."
””
I mörkaste Småland
Vilhelm Moberg började sitt liv 1898 som Karl Moberg i ett soldattorp i Småland, närmare bestämt i Moshultamåla utanför Algutsboda, en bit norr om Emmaboda och en bit väster om Duvemåla. Han växte uppe i det som kallas Fattigsverige och i mörkaste Småland.
””
Snart fick Moberg syn på familjens fattigdom, den ekonomiska såväl som den kulturella. Moberg blev klassmedveten och det fanns livet igenom en klassrevanschism hos soldatsonen som tidigt såg det skrivna ordet som en väg uppåt och framåt.
Han började sin litterära bana som journalist på landsortstidningar och som frilansare, gav på eget bevåg ut tre böcker som gick olika bra innan han gjorde succé med romanen "Raskens" (1927), en historia om en indelt soldat och hans familj. Men genombrottet hade han fått några år tidigare, då som dramatiker.
””
Superkändisen
Moberg lämnade sin fattiga uppväxt och avancerade i samhället, men han fortsatte att skriva om fattiga bönder och torpare. Och bilden av Moberg var livet igenom den av en arbetargrabb från Småland. När han som superkändis boende i den italiensktalande delen av Schweiz 1959 kom till Karlshamn för att delta i invigningen av utvandrarmonumentet så sträckte han fram sin "kraftiga" och "seniga jobbarhand" när han skulle hälsa. Och när han debatterade i tidningarna så hette det att han delade ut "rallarsvingar".
””
Samtidigt var Moberg själv med och skapade bilden av sig själv som en fri smålänning som ställde makthavare mot väggen och minsann var stor och stark trots att han var uppfödd på korngrytsgröt med krösamos.
””
Sanningen var den att Moberg redan som ung flera gånger kraschade psykiskt och vistades på vilohem.
En sista sommar
Några mil från den blå stuga på Väddö norr om Norrtälje där Jens Liljestrand firar sin sommar tillbringade Vilhelm Moberg sin sista. I vattnet som skymtar mellan träden dränkte sig Moberg 8 augusti 1973.
””
TT
