Massflykt från Venezuela sätter tryck på regionen

Runt tio procent av Venezuelas totala befolkning har lämnat landet sedan 2014 - året som markerade början på den svindlande ekonomiska katastrof som nu briserar i landet, och utlöste en maktkamp om dess styre.

Hon tillbringade nyligen ett par dagar i colombianska Cúcuta, som förenas med Venezuela via Simón Bolívar-bron.

Drygt 5 000 människor uppskattas röra sig över de officiella gränsövergångarna mellan Colombia och Venezuela varje dag. Många stannar i Colombia men en del söker sig vidare söderut - mot Ecuador, Peru och Argentina.

"Caminantes" extra utsatta

En mindre känd konsekvens av krisen är den akuta bristen på papper och bläck i Venezuela - orsakat av sanktioner - vilket har blockerat utfärdandet av pass.

Det har lett till att många venezuelaner, som inte har kunnat skaffa pass, passerar gränsen till Colombia till fots, utanför de officiella gränsövergångarna. Gruppen har fått smeknamnet â??caminantes" - ungefär â??de som går".

I osäkra områden riskerar â??caminantes" att tvingas in i slavarbete, tvångsrekryteras av väpnade grupper eller utnyttjas i prostitution, säger José Samaniego, regional koordinator för UNCHR:s arbete i Venezuela.

Ett sådant område är den colombianska gränsregionen Catatumbo. Här produceras landets högsta koncentration av kokain, och området härjas av drogkarteller och rivaliserande gerillagrupper.

Solidaritet bland mottagarländerna

Samtidigt som Venezuelas flyktingkris når för regionen historiska nivåer har många mottagarländer lovordats för sitt generösa mottagande. I Colombia har det tidigare bland annat utfärdats särskilda, temporära gränskort som gör det möjligt för papperslösa venezuelaner att röra sig över gränsen över dagen - för att duscha, eller köpa mat och mediciner.

Men solidariteten i regionen är inte obegränsad. Hösten 2018 införde både Peru och Ecuador nya restriktioner vid gränsen för venezuelanska migranter, och i Brasilien har det rapporterats om attacker mot venezuelanska flyktingläger.

TT