Rohingyer vittnar om våldtäkt som vapen

Men soldaterna i den burmesiska armén var inte ute efter att döda. De slog henne, hotade henne med pistol och tvingade ned henne på golvet. Därefter slet de sönder hennes kläder. I rummet intill hörde hon sin svägerska skrika.

"Ville inte vara med mig"

Hon tillhör den muslimska minoritetsgruppen rohingya och är en av över 500 000 som flytt hemlandet Burma sedan regeringen inlett vad FN kallar "ett skolboksexempel på etnisk rensning". Nu lever hon i ett överfullt flyktingläger i södra Bangladesh, där både hungersnöd och sjukdomsepidemier hotar. Några kilometer bort ligger floden Naf som markerar gränsen till hemlandet.

Halima och den tvåårige sonen bor i en hydda med väggar och tak av tunn plastpresenning. Maken kommer och går. Efter det att familjen tog sig till Bangladesh såg hon honom inte på en månad.

Våld mot unga

Rohingyer har i flera omgångar flytt till Bangladesh för att undkomma förtryck i delstaten Rakhine i västra Burma. Den nuvarande flyktingvågen, den största någonsin, tog sin början sedan den militanta rohingyaorganisationen Arsa den 25 augusti genomförde samordnade attacker mot burmesiska regeringsstyrkor.

Angriparna var illa beväpnade och led betydligt större förluster än de lyckades orsaka - omkring ett dussin burmesiska soldater miste livet jämfört med ett sextiotal Arsa-anhängare. Burmesisk militär svarade med en skoningslös offensiv. Muslimska byar, skolor och moskéer brändes till marken. På flera håll deltog civila rakhiner, den buddistiska majoritet från vilken delstaten hämtat sitt namn, i ödeläggelsen.

De unga männen i lägret visar gärna upp skottskador och ärr. Arméns våld kom i hög utsträckning att rikta sig just mot de unga. Men medan männen berättar om kulor och knivar vittnar kvinnorna i stället om metodiska sexuella övergrepp.

"Händer igen och igen"

Intervjun tar lång tid. Då och då höjer Mustafa Begum rösten när hon pratar om soldaterna som trängde in i hennes hem, hennes kropp och hennes mardrömmar, men efter varje utfall brister hon i gråt. Drar den klargula slöjan över ansiktet och skakar tyst.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Human Rights Watch och Amnesty International har i separata rapporter dokumenterat vittnesmål om mord, tortyr och systematiskt sexuellt våld. Att komma över egna förstahandsuppgifter är svårt. Rakhinestaten har under flera års tid varit stängd för internationella medier och hjälporganisationer. Men enligt Jenny Hedström, doktorand vid australiska Monash University som forskar om kvinnors roll i burmesiska konflikter, har anklagelserna om sexuellt våld som vapen förföljt armén länge.

Etnisk rensning

Utöver offrens fysiska och psykiska trauman slår det sexuella våldet mot hela samhällsstrukturen. Skadeverkningarna bygger på rädsla och skam. I patriarkala samhällen splittras ofta familjer när makar lämnar hustrur som utsatts. Sexuellt våld förekommer i alla konflikter men som medveten strategi är det särskilt förknippat med etnisk rensning, där en folkgrupp vill demoralisera en annan.

Ismat, 25, berättar att byns invånare föstes ihop på ett fält. Först separerades männen från kvinnorna och barnen, därefter valde soldaterna ut kvinnor. Ismat visste vad som väntade när fyra män slet henne från de skrikande barnen.

Vill förödmjuka

2008 slog FN:s säkerhetsråd fast att våldtäkt som vapen ska betraktas som ett krigsbrott. Problemet är bevisföringen. I Bosnien och Rwanda beordrades soldater att våldta. I Burma är det svårare att se om övergreppen är ett resultat av order uppifrån eller om enskilda soldater utnyttjar den utbredda straffriheten.

Men det finns indicier. Som att samtliga kvinnor TT talar med vittnar om flera gärningsmän.

Ismat säger att de burmesiska soldaterna är ute efter att förödmjuka muslimska kvinnor. Hon säger också att hon inte är arg.

TT