Tyck till!

Är löftena värda något?

Tyck till! Artikeln publicerades

I juni presenterade regeringen sin strategi för genomförande av handikappolitiken.

Regeringens strategi innebär mer konkreta mål och bättre uppföljning. De skriver också att de vill föra in ett tydligare mänskliga rättighetersperspektiv enligt FN:s konvention om den funktionshindrade människans rättigheter.

Regeringens initiativ är lovvärt, att de vill ta ett kraftfullare och mer samlat grepp om handikappolitiken och göra den mer konkret än vad den har varit. Regeringen prioriterar tio områden bl.a. arbetsmarknads-, social-, utbildnings- och folkhälsopolitiken, samt bättre fysisk tillgänglighet. Ett antal viktiga myndigheter får som speciella uppdrag att ta fram konkreta målsättningar och genomförandeplaner.

Programmet är i mångt en sammanfattning av tidigare ambitioner och en stor förtjänst med det hela är just det samlade greppet och att behövliga åtgärder görs mätbara. Vad som saknas är en pådrivande lagstiftning.

En nyckelfråga i sammanhanget är tillgängligheten (i en bred definition av begreppet). Tillgängligheten har legat som ett huvudmål för regeringens och riksdagens intentioner i mer än tio års tid, enligt den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare”. Tillgänglighetsmålen skulle vara uppnådda till 2010.

Utvärderingar visar att vi ligger långt ifrån målen och att mycket återstår att göra.

Att lägga till bristande tillgänglighet som en juridisk diskrimineringsgrund är ett förslag som har diskuterats ett flertal gånger och det fanns också med i den ursprungliga diskrimineringsutredningen. Förslagen har bordlagts av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar, efter påtryckningar från lobbygrupper.

Våren 2010 presenterades ett nytt förslag ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering”. I valrörelsen ställde sig en majoritet av riksdagspartierna bakom införande av en sådan lagstiftning, men inte ett ord har hörts därefter. Det står inte en rad om det i regeringens strategi för funktionshinderpolitik. Detta trots att de flesta remissinstanser har varit positiva till införandet av en sådan lagstiftning.

I USA finns den sedan tjugo år tillbaka och i Norge sedan 2010.

Vi frågar därför integrationsminister Erik Ullenhag;

• skall sluta diskrimineras människor med funktionsnedsättning genom bristande tillgänglighet?

• ställer du upp bakom de löften som ditt parti, Folkpartiet, gav i valrörelsen tillsammans med en majoritet av riksdagspartierna?

• kan vi förvänta oss ett lagförslag under hösten?