EWP – nej tack!
Thomas Abrahamsson, vd för EWP Windtower Production, har gett mig en telefonintervju inför företagets eventuella förflyttning till Ystad. Totalt önskar man i den planerade östra hamnen en kajlängd på minst 130 m och en yta på 130.000 m2, varav 40.000 m2 blir byggyta. Högsta höjd 28 meter och ingen skorsten. Egentligen är det två företag som flyttar tillsammans: EWP som sätter samman vindkraftstornen och KIMMAB som har maskinverkstaden. Man har i Malmö ca 250 anställda, som arbetar i treskift med växlingstiderna 6-14-22. Svetsare, plåtslagare, montörer samt lackerare är de största grupperna. Inga anmärkningar på bullerstörningar har kommit från nuvarande grannar i Västra hamn.
Ny teknik skall användas vid den eventuella Ystadetableringen för att helt undvika utsläpp från lackeringen. Får jag som personlig kommentar tillfoga vad alla vet: inga system är ofelbara. Nu i mars månad har den danska allmänheten fått veta att vid ett av Vestas företag för tillverkning av rotorblad (glasfiber) har över 100 anställda insjuknat sedan 2008 p g a för höga halter av styrenånga. De först drabbade arbetade i personalmatsalen, som måste stängas ett par dagar vid för höga halter av ångan. EWP i Malmö hämtar sina vingar, alltså rotorbladen, från ett annat (svenskt) företag, som också tillhör Enorcon, tyskbaserat och med fabriker även i Turkiet, Brasilien, Kanada och Indien. Ingen plastgjutning är planerad för vår stad. I snitt levereras ett torn per dag via båt. Varje lastning tar ca en dag.
På fråga"Varför just Ystad"blev vd:s väntade svara, att man räknar med att arbetskraften följer efter. På vilket sätt väljer människor bostadsort? Flyttar de med? Med vd gick jag inte in på något resonemang om problemet, utan följande är min egen åsikt. Malmö - Ystad ligger på bekvämt pendlingsavstånd från varandra. På max en timme kör en bilist från Malmö eller Lundaregionen till Ystad. Med tåg från Malmö är tiden ännu kortare. Dessutom kan man sätta in uppsamlingsbussar för exempelvis dem som bor i Eslövstrakten, där de som tidigare arbetade på Åkermans bor kvar. När en kommunpolitiker i Ystad säger att hundratals anställda flyttar med EWP till vår kommun är det ett löfte utan täckning. Dessa människor drömmer inte i första hand om att byta hemort. Det fodras mycket eftertanke innan man bryter upp ett hem, låter barnen byta skola och övertalar samboende att bli familjens nya pendlare, ut från Ystad tillbaka till Skånes västsida. EWP:s eventuella hitflytt skulle däremot ge ökat tryck på pågatågen och genomfartslederna vid tiderna för skiftesbyte. Några anstormning av bostadssökande är inte att vänta. De tidigare Åkermansanställda exemplifierar att man håller fast vid det gamla hemmet. Ystads kommun får inte glädjas åt nya kommunalskattebetalare.
Säljer vår kommun den av EWP önskade arealen? Eller skriver man ett tomträttsavtal, som är vanligt i svenska hamnkommuner? Att lämna över bestämmanderätten för detta strandnära område vid Världens Ände är lika illa, antingen överlåtelseformen blir äganderätt eller tomträtt. Den senare är en form av arrende, som ligger nära äganderätten. Innehavaren måste betala en avgift, men han kan sälja eller byta bort rättigheten (mark plus byggnader) utan att fråga markägaren. För Ystad skulle detta område vara förlorat för mer än vår generation . Vi har visserligen sett för ett par år sedan att Danisco reade ut Köpingebro sockerfabrik. Om Enorcon får komma hit blir det ända tills energifrågan finner nya lösningar.
Varför valde inte EWP att flytta till Malmös nyanlagda Norra hamn? Har Ystad gett goda förhandslöften? Endast en handfull personer tycks veta. För oss andra återstår att konstatera att det skulle bli en urusel affär, och skälen är enkla. Etableringar av tung industri är idag hundra år efter sin tid. Nationalekonomer och historiker säger att denna inte skall anlägggas på värdefull mark i ett i-land. Och utfyllnadsområdet är mycket värdefullt för turiststaden Ystad. Som en fortsättning på idrottsplanerna skulle det kunna bli ett fantastiskt fritidsområde utan höga anläggningskostnader. Låt det bli en reserv i väntan på bättre ideer!
I två telefonsamtal med EWP:s vd har jag fått veta att den önskade arealen är 130.000 m2, i stort sätt hela utfyllnaden. Jämför med att en fotbollsplan för seriematch kräver 6.600 m2. Känner våra fullmäktigeledamöter till arealkraven? Ystads plankontor bekräftar att EWP begärt och förhandlar om 130.000 m2. Omräknat i fotbollsplaner blir det 20 stycken. Min reflexion: planerar man redan för en gigantisk utbyggnad som en fortsättning av de 40.000 m2? Vem förhandlar för Ystad räkning? Motparten har internationellt erfarna jurister.
