Parkeringstiden – ett handelshinder i Ystad
Min maxtid i Ystad får inte uppgå till mer än två timmar – trots att jag är villig att betala den höjda parkeringsavgiften.
Hur har man tänkt sig, att en äldre kund, som kanske har litet svårt att gå och tillika har vissa astmatiska besvär (och därför måste få parkera i centrum), ska hinna inköpa något nytt i till exempel klädväg på två timmar? Särskilt med tanke på att mångas favoritaffärer ligger ganska långt från varandra. Den ena vid Stortorget och den andra vid Österportstorg – för att bara nämna två av många exempel. Det tar tid att kolla sortimentet, bestämma sig för vad man vill prova, klä av sig, klä på sig och bestämma sig. Men man köper sällan i första, bästa affär. Man vill naturligtvis undersöka, vad andra affärer har att erbjuda. Det går inte på två timmar. Att ta en kopp kaffe eller äta lunch på någon av stadens trevliga konditorier eller lunchrestauranger är uteslutet. Det räcker tiden inte till för. Ett besök hos frisören blir också en kamp med tiden. Man får alltså byta frisör. Hemorten har kanske också någon, som går an.
Med tanke på dagens bensinpriser kör man inte de två-tre milen till Ystad för varje enskilt ärende utan man samlar allt, man har att göra, till ett tillfälle – och då behöver man mer än två timmar. Tre timmar kan eventuellt gå an, men inte två. En dam, som jag träffade, menade att detta är ett typiskt manligt beslut: ärendet på Systembolaget klarar man på två timmar. Därmed fastslogs parkeringstiden till max två timmar.
Ystad är inte Malmö. Ystad är centralorten för folk på landsbygden runt omkring. Vi har vant oss vid att gynna stadens affärsverksamhet, eftersom vi trivs där och oftast finner vad vi söker där. Ska vi, som inte är cykelburna Ystadsbor, nu behöva omorientera oss totalt och köra till Tomelilla i stället? Där finns motsvarande affärsverksamhet utan maxtid för parkering.
Tanken smyger sig på: Är beslutet om maximerad parkeringstid i praktiken ett första steg mot att förlägga all affärsverksamhet utanför stadskärnan? Det vore i så fall ganska synd, ty Ystad är charmerande och förmodligen behöver stadens affärer – åtminstone än så länge – även kunder från den omgivande provinsen. Eller behövs vi verkligen inte?