Staten måste ta över skolan

Demonstrationerna i Helsingborg talar sitt tydliga språk, där lärarna nu går ut på gator och torg och visar sitt missnöje. Givetvis är det beroende på att de verkliga problemen blivit allt större. Klyftorna växer och osäkerheten ökar samtidigt som resultaten sjunker. Det är inte hållbart.

Kommunaliseringen av skolan för tjugo år sedan var en reform som aldrig utreddes innan den genomfördes. Följderna blev mycket olyckliga, som lärarlösa lektioner – om någon minns dem? Eller med tal om att lärarna inte skulle undervisa utan bara handleda eleverna. Ofta tyckte man inte att den som var lärare behövde vara utbildad och behörig att undervisa i ämnet och i skolformen. Vi fick dagisföreståndare som blev rektorer i gymnasiet. Omsorg ansågs viktigare än undervisning. Detta är historia, men också en viktig bakgrund till situationen i dag.

Föräldrarna och eleverna är idag givetvis missnöjda med ett system som inte garanterar plats på en skola av högsta kvalité. Det måste självfallet vara målet. Med kvalité menar jag att eleverna kan tillgodogöra sig de kunskaper de har rätt till. Och – inte minst – att de kan nå randen av sin egen förmåga.

Lärarnas Riksförbund har pekat på problemen med friskolor som tar ut stora vinster istället för att satsa på utbildning och lärarnas undervisning. Vi menar att de kommunala skolorna och friskolorna ska ha samma villkor med en resursfördelning som är jämlik och även medför samma skyldighet att ta emot elever.

Ett första steg är att man akut fördelar resurserna på ett klokare sätt. Vi har granskat hur pengarna används i skolan idag och funnit att nära fem miljarder (!) kan sparas varje år om resurserna kan fördelas bättre.

Men på längre sikt måste huvudmannaskap justeras. Det finns också ett tydligt stöd för ett starkare statligt ansvar för skolan. Vi har intervjuat 4 500 personer i åldern 18–74 år och 90 procent anser inte att Sveriges elever får en likvärdig utbildning och en klar majoritet säger att likvärdigheten skulle förbättras med en statlig finansiering av skolan.

Tyvärr är det en del som, liksom Leif Olin, kommunpolitiker (S) i Landskrona (HD 18/5) varnar för att det kan bli så kostsamt och krångligt med en justering av huvudansvaret för skolan. Man menar att resurserna inte ska läggas på en kostsam omorganisering av skolan. Men en kostsam omorganisering vill väl ingen ha? Meningen är istället att använda pengarna klokare.

När vi alla ser stora problem med en för samhället grundläggande verksamhet är det inte rimligt att låta bli att göra det rätta, bara för att det upplevs besvärligt. Och att bara skjuta till mer pengar är inte lösningen på sikt. Vi måste se till att pengarna används rätt, alltså till att ge alla elever en undervisning av hög kvalitet.

Vi kan inte fortsätta med dagens skolsystem. Det är oansvarigt – och inte värdigt ett land som vill kalla sig för en kunskapsnation.