Vindlobbyn bör besinna sig

Det välrenommerade norska konsultföretaget Markedskraft A/S, anger i sin tur elöverskottet i Norden år 2020 till 48 TWh.

Varför har vi ändå så höga elpriser i Skåne/Sydsverige? Innebär inte detta stora risker för företagen och jobben? Anledningen är enligt Svenska Kraftnät att man pga ett antal servicestoppade kärnreaktorer i Sydsverige tvingats dra ned överföringskapaciteten till södra Sverige med 30 %, vilket orsakar underskottet. Neddragningen av överföringskapaciteten tillsammans med att Danmark skriker efter svensk kraft som backup för sin lågproducerande vindkraft, innebär att elpriset i söder pressas upp.

Samtidigt har vi ett elöverskott i norra Sverige på ca 30 TWh lagrat i vattenmagasinen, ett överskott vi inte kan utnyttja i Sydsverige på grund av brist på överföringskapacitet i stamnätet. Att forcera utbyggnaden av vindkraft i norra Sverige och i Nordnorge, områden som båda är lika beroende av det otillräckliga svenska stamnätet, ställer berättigade frågor om kvalitén på planeringen av vindkraftssatsningen.

Elprishaveriet i Skåne ger oss ett entydigt besked om att vindkraften inte klarar av att ersätta ett bortfall av kärnkraft. Vattenkraften från norr kan heller inte kompensera för kärnkraftsbortfallet från Barsebäck och de andra servicestoppade kärnreaktorerna i söder. Våra begränsade möjligheter att exportera och importera el löser inte heller problemet.

Hur Svensk Vindenergis Vd, Annika Helker-Lundström, mot bakgrund av vindkraftens bevisade oförmåga, kan motivera att ”det är nödvändigt att öka ambitionen i elcertifikatsystemet”, för att säkerställa en ökad utbyggnad av den opålitliga vindkraften till ännu högre kostnader för elkunderna, är obegripligt. Mera sansade och objektiva bedömare menar att man istället bör dra ned på ambitionsnivån i bidragssystemet. Detta verkar enligt vår uppfattning också mera rimligt.