Jag trivs bäst
i öppna landskap

Ett landskap växer igen på mycket kort tid om det inte underhålls. Men att förändra ett landskap från ett med träd och sly tillbaka till det öppna landskap det var en gång är ingen lätt process.

För att ha öppna landskap krävs det att vi har djur som betar och underhåller markerna. Men antalet djur som finns för att hålla våra marker öppna minskar i och med att gårdar läggs ner och det inte blir ett generationsskifte. Det behövs även olika sorters djur i en bra blandning för att kunna sköta ett naturbete effektivt. Att driva gårdar på det sätt som har drivits förr i tiden går inte då lönsamheten inte är densamma och tiderna har förändrats.

Nästa gång du är ute i naturen eller åker tåg, kolla in ifall det står gamla staketstolpar i skogsbrynet. Om det gör det, då har där en gång gått betande djur och skött markerna.

Jag anser att vi behöver öppna landskap, men det krävs att vi gör en insats för att hjälpa till, det gör inte sig själv. Det finns två huvudvägar att gå för att få en ekonomisk bärighet på gårdars förmåga att kunna hålla öppna landskap. Den ena är genom ersättningar och stöd för nedlagt arbete av människorna och djuren, den andra att vi betalar den faktiska kostnaden för slutprodukten, köttet från de betande djuren.

Att det kostar att ha öppna landskap ska vi ha klart för oss. Men det är dags att bestämma sig, för väljer man att inte ta ställning kommer mer och mer mark att växa igen till slut.

Det måste vara ekonomiskt lönsamt att driva lantbruk, ekologiska med inriktning att sköta naturbeten. Vi måste vara villiga att betala priset för att ha marker öppna. Hur vi väljer är frågan. Genom skatten eller genom att betala för vad produkterna verkligen kostar?

Frågan är även, vad vi vill lämna till våra barn? De kan inte bestämma vad de ska ärva, det är vi som gör det.

Vi måste vara villiga att betala för öppna landskap. Göra det enklare för dem som driver denna typ av gårdar – förenklade regler som även har en långsiktig plan och inte ändras stup i kvarten efter vad olika myndigheter och tjänstemän anser.

Lantbrukarna är en bit av Sverige, en bit som sätts i skymundan och är en av de företagargrupperna utsatta för mest regler och byråkrati. Det skapar en otrolig arbetsbörda och gör att våra lantbrukare behöver närapå vara jurister, något jag ser kontinuerligt med en gård i min släkt. Något som inte är rimligt.

Låt oss få en ändring på det och visa att vi även i fortsättningen vill ha öppna landskap och stödja våra lantbrukare!

Det tänker jag fortsätta göra!