Sista vilan störs av förbud

En anhörigs bortgång är en väldigt jobbig tid naturligtvis. Ska man gravsättas på minneslunden får man hemsänt ett meddelande från församlingen som väcker en del tankar.

Innehållet är följande i stora drag:

Församlingen medgiver gravsättningen – var hamnar man om detta inte medgives?

Därefter blir man informerad i sju punkter om de regler som gäller. Av dessa sju är fem förbud för vad man inte får göra på Minneslunden.

Jag har full förståelse för att man måste ha dessa regler, men nog kunde man informera om dessa på ett lite medmänskligare sätt, till exempel med en text att detta får du göra, men tyvärr måste vi påpeka för allas trivsel att vissa saker inte är tillåtet. Det man fick i sin hand och läste igenom upplevdes som att man mest var till besvär.

Om man dessutom inte är medlem i församlingen då ska man inte tro att man kan få sitt namn i Kyrknytt under begravda, även om man varit medlem i många år innan man gick bort. Nej, se det går inte an.

Jag frågar mig också varför bänkarna måste tas bort under vinterhalvåret? Även om det är kallt kan man ju ta med sig något att sitta på, vilket kan behövas om man har problem med värk och har svårt att gå eller stå även för korta stunder.

Något att fundera över och kanske åtgärda?