Ta vår oro för det övernaturliga på allvar

Det är knappt fyra veckor kvar innan säsongens första våg av besökare slår över Österlen. Konstrundan inleder traditionsenligt turiståret och hela bygden lever upp. Ända fram till Äppelfestivalen hälsar vi turister från när och fjärran välkomna till vårt Österlen. Vi är med rätta stolta över vårt bygd och vill gärna visa upp det. Frågan är bara vilken bild turisterna får av Österlen.

I dagarna planerar representanter för byalagen på Österlen en skrivelse till Simrishamns och Ystad kommun, med kopia till polisen, Österlens museum och Riksantikvarieämbetet. Vi kommer att kräva att något görs i frågan om övernaturliga fenomen på Österlen.

En representant för Österlens museum bekräftar att Österlen definitivt är överrepresenterat när det gäller rapporterade övernaturliga fenomen.

Folk vänder sig till oss för att få en förklaring, men vad kan vi göra? Det är klart att en gammal kulturbygd som Österlen har fått sin beskärda del av hemskheter, och tydligen har det inte lugnat sig än. Men vi tycker inte att det kommer an på oss att informera allmänheten.

Om kommunstyrelsen verkligen hade haft invånarnas bästa för ögonen hade inte denna debattartikel behövt skrivas. Alla vet vad jag menar. Vilken österlening som helst kan lätt räkna upp ett dussintal hemsökta platser: Knäbäck, Tunbyholm, fornborgen i Grevlunda, Södra Mellby kyrka, listan kan göras lång. Vad vi kräver är så klart ingen häxjakt. Vi kräver ingen exorcism eller några ytterligheter. Vad vi kräver är att vi sätter oss ner och diskuterar saken. Kommunen och museet måste lägga korten på borden. Vad vet de som inte vi vet? Det är dags att de lyssnar på oss österleningar och tar vår oro på allvar. Vi måste enas om en gemensam strategi hur vi hanterar frågan utan att turistnäringen påverkas negativt.

Många människor som har haft upplevelser av det övernaturliga är rädda för att träda fram. De tror att de kommer att bli avfärdade som stollar. Det är illa nog om det händer en vuxen. Frågan är vad detta gör med ett barn som råkar ut för det. Barnet ser en vuxenvärld som väljer att förneka och tiga ihjäl något som faktiskt visar sig. Vi uppfostrar barnen till lögnare.

Det som göms i snö kommer fram i tö, heter det ju, och nu när dagsmejan kommer som vårens härold är det dags att föra upp frågan på bordet. Vi i byalagen börjar nu.