Jämställdhet handlar varken om tyckande eller tro

Christer Akej beskriver vad jämställdhet ”handlar om för mig” och han beskriver den jämställdhet ”som jag tror på”. Det är bara det att jämställdhet inte handlar om enskilda personers tyckande eller troende. Jämställdhet är ett samhällspolitiskt mål, definierat av en enig riksdag och regering: ”Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.”

Delmål är
-En jämn fördelning av makt och inflytande.
-Ekonomisk jämställdhet. Samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
-Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Samma ansvar för hemarbetet och ha samma möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
-Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Målet är formulerat utifrån kunskapen om att det faktiskt inte ser ut så här i samhället, ännu. Tvärtom finns det stora problem. Också i Simrishamn. Det betyder att vi först måste synliggöra omfattningen av problemen och förstå konstruktionen av det mönster av makt som står i vägen för jämställdhet, för att sedan kunna organisera arbetet för att lösa problemen.
Som underlag behöver vi fakta och forskning. Arbetet med att nå jämställdhet, det vill säga arbetet mot alla former av diskriminering, är alltså ett kunskapsområde. När Christer Akej inte tror att hans dotter ges andra förutsättningar för sina studier än hennes manliga kompisar så har han fel. Under kort tid har det kommit två statliga utredningar som visar på just detta – olika förutsättningar.

Delegationen för jämställdhet i högskolan överlämnade fredagen 21 januari betänkandet Svart på vitt – om jämställdhet i akademin (SOU 2011:1) Man konstaterar att det finns stora brister i arbetet för jämställdhet i högskolan och att de insatser som gjorts inte har gett önskvärda resultat. Man framhåller att projekt och tidsbegränsade satsningar inte är någon lösning, utan att det krävs en mer strukturell och långsiktig inriktning i det framtida arbetet. Man säger att det är uppenbart att problemet med bristande jämställdhet i högskolan inte löser sig av sig självt. Regeringen måste våga styra – trots lärosätenas ökade självständighet, sade till exempel delegationens ordförande Pia Sandvik Wiklund, i en kommentar.

Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) (skolan innan högskolan) konstaterade i sitt slutbetänkande att svensk skola brister i jämställdhet och att skillnaderna mellan flickors och pojkars prestationer är betydande. Pojkar presterar sämre och flickorna mår sämre. En annan viktig fråga som DEJA lyfte är hur gymnasiereformen påverkar flickors och pojkars könsstereotypa val till gymnasieskolan och högskolan. Bägge rapporterna talar samstämmigt om hur nödvändigt det är att arbetet för jämställdhet bedrivs långsiktigt och systematiskt. Det måste alltså bli ett slut på idén om att arbeta i projektform.

Verklig jämställdhet förutsätter enligt Akej att kvinnor och män är självständiga och oberoende ekonomiskt. Det håller jag helt med om. Men vi kommer inte dit bara genom att säga det. Det ska göras också. Vägen dit går över att synliggöra både makt och maktmissbruk. Att räkna huvuden är ett sätt. Mansdominansen inom Moderaterna i Simrishamn är påtaglig. Av 14 ledamöter i fullmäktige är fyra kvinnor. I kommunstyrelsens arbetsutskott (där finns flera partier) är totalt fyra av fem män. Ordföranden och de bägge viceordföranden är alla män. Det kan säkert förklaras men det kan inte försvaras.