Simrishamn har ett parti som kränker mänskliga rättigheter

Diskussionen om organiseringen av byskolorna fick välförtjänt mycket tid och glädjande nog var åhörarna många. Naturligtvis fanns också pressen (YA) på plats.

Alldeles i slutet på mötet, en halvtimme före midnatt, behandlades ett ärende (§145) med rubriken ”Utökning av mottagande av ensamkommande barn”. Kommunen tar emot ensamkommande flyktingbarn sedan 2007 och verksamheten växer. För att ha en jämn genomströmning och full kostnadstäckning från staten ska (nytt) avtal tecknas med Migrationsverket om att ta emot minst fem barn per år och att kommunen ska ha ett totalt mottagande om högst 35 barn samtidigt. Allt finns redan på plats i praktiken så det var ett formellt ärende.

Då, för första gången, begär Sverigedemokraten Johannes Mårtensson ordet. Han yrkar avslag på förslaget med följande felaktiga och groteska argument:
- Barnen kostar pengar för kommunen, pengar som ”vi” behöver själva
- Barnen är egentligen inte barn utan äldre som skickas hit för att bereda vägen för resten av familjen, som ska komma senare
- Sveriges riksdag för en naiv politik som vi måste se till att stoppa här i kommunen
- De verkligt nödställda ska få komma och då kan vi inte ta emot de här så kallade barnen
- Vi ska besluta med hjärta och hjärna och alltså säga nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn!

Förutom ett grundläggande faktafel – att det skulle kosta kommunen pengar när det i själva verket är staten som ger kommunen full kostandsteckning, plus att det skapar jobb åt flera – så är konsekvensen av den politik Johannes Mårtensson förespråkade att Simrishamns kommun inte skulle följa internationella konventioner. Det finns en Flyktingkonvention och FN:s Barnkonvention reglerar tydligt vilka rättigheter barn (i nöd) har.

Hela inlägget från SD var direkt motbjudande och påminde i sina formuleringar om den valfilm som stoppades av TV, där kvinnor i burkor jagade en pensionärstant med rullator.

I Simrishamn har vi alltså ett parti, med tre platser i fullmäktige, som på fullt allvar vill föra en politik som inte respekterar varje människas lika värde och som vill att Simrishamn och Sverige ska bryta med internationella överenskommelser baserade på universella mänskliga rättigheter. Det betyder i klarspråk att vi i fullmäktige har ett parti vars ideologiska utgångspunkt är diskriminering och som formar en politik utifrån ett tydligt markerande av ”vi” och ”dom”. SD:s historiska rötter finns hos fascismens idéer om ett land, ett folk, en kyrka, en stat, en typ av familj, med tydliga anvisningar om var kvinnas plats är. I själva verket är SD Sveriges mest homofoba och kvinnofientliga parti.

I Simrishamns fullmäktige har ingen SD:are tidigare öppnat munnen. Att det nu skett är naturligtvis bra. Problemet var att nämnde Mårtensson inte vill debattera. Jag bad honom gå upp i talarstolen igen och redogöra för vilka källor han hade som underlag för sina påståenden. Det var synd att han inte gjorde det för då kanske det ännu tydligare hade framgått i vilka grumliga vatten partiet fiskar i.

Eftersom alla åhörare och lokalpressen hade gått hem när det här utspelade sig hoppas jag att ni som nu läser detta för informationen vidare. Vi har ett parti i fullmäktige som inte respekterar mänskliga rättigheter. Det är viktigt för alla att veta och inte minst att diskutera kring. Häromdagen kunde vi läsa om en internationell attitydundersökning bland unga, 18-25 år, och där tyckte nästan var fjärde i Sverige att det var ok med en stark ledare som inte behövde bry sig om demokrati. Eftersom demokrati bygger på respekt för mänskliga rättigheter finns all anledning att starta samtalen vid köksbordet nu!