Svar till Nils-Eric Sandberg

Sandberg skriver att vårt försvar, när det hela än gång blir klart, ska omfatta drygt 6 000 soldater. Jag har andra siffror: 19 000 fast anställda soldater + 18 000 hemvärnsgubbar. Det är betydelselöst om någon av oss, eller bägge, har fel eller rätt. Dessa obetydliga siffror utgör inget försvar för Sverige. Finland med grovt räknat hälften av vår befolkning har ett försvar på runt 180 000. Dåvarande presidenten Halonen sa vid ett berömt tillfälle att Finland kan inte som Sverige överlåta sitt försvar på grannländerna. Alliansen har ställt landet försvarslöst, vilket är oursäktligt. Media brister i information om detta.

Men Sandbergs krönika handlar mest om försvarets ekonomi. Jag menar att han har fel där med. Han vill belasta kalkylen för värnpliktsförsvaret med alternativkostnaden ”en manlig årskulls produktionsbortfall”. Då utgår han ifrån att alla dessa ungdomar har jobb. Det har de inte. Man brukar räkna genmsnittligt med 27 procent ungdomsarbetslöshet, medan åldersgruppen 19-20 år, som är mest attraktiva som värnpliktselever, har ännu högre arbetslöshet än genomsnittet. Jag medger att själva
bereppet ”arbetslös” inte är glasklart men Sandberg får väl justera sin kalkyl med cirka 25 procent.

Sedan glömmer Sandberg bort en alternativintäkt: 30 procent av ungdomsarbetslöshetsgruppen lever på socialbidrag. Dessa behöver ju inte betalas ut då staten står för de värnpliktigas levnadsnivå. I slutänden blir kostnaden för värnpliktsalternativet avsevärt mindre än den Sandberg räknat fram, men visst blir den dyrare än kostnaden för det ännu virtuella ”leksaksförsvar” som Alliansen sitter och skissar på.